Då försummelsen blef uppdagad, vände sig en af de närvarande om och sade tröstande: -— Snälla barn fordra aldrig något. — Nej, men. de. få heller aldrig något — svarade den lilla fliekan sakta. — En landthandlare, hr A. i Uddevalla skäfgård, är mycket fal, men har deremot ett briljant hufvud och är ofta dräpande i sina repliker. En gång var han på ångbåten särdeles utsatt för en närgången sprätt, som ansåg sig för qvickhufvud, och ville drifva med den enkle landtbon. Bland annat yttrade hang. vid åsynen af. A:s vigselring: ÅR fn! är herrn gift, som är så ful? Med hvem skulle det kunna vara? — Jo, svarade A., jag är gift med ett fruntimmer, — Haj ha, ha, skrattade sprätten öfver detta, som han ansåg, enfaldiga svar. Ha, ha, ha. Det äroju alla! — TIngalunday, min herrev Jag ber er noga komma ihåg, att min hustru är gift med en karl! — Snobben.tystnade och smög sig skamflat bort från de skrattande åhörarne. ) Vid ett festligt tillfälle i staden S. begärde en talare ordet och-började efter åtskilliga harskningar: Mina hexrarj — fastän oberedd. —— — (hostning) fastän oberedd, mina Perrär (snyter sig) — — oberedd, som jag är ing och en pris snus). — — — Nu förgick tålamodet, för den glade stadsfiskal somvafbröt, tälaren med, den försåtliga Skulle — det ej vara skäl att kära för någon tid inackorderade sig hos garfvaren Jansson? — Åhörarne skrattade och, efterverlden gick miste om det glänsande oberedda i