Då försummelsen blef uppdagad, vände sig
en af de närvarande om och sade tröstande:
-— Snälla barn fordra aldrig något.
— Nej, men. de. få heller aldrig något —
svarade den lilla fliekan sakta.
— En landthandlare, hr A. i Uddevalla
skäfgård, är mycket fal, men har deremot ett
briljant hufvud och är ofta dräpande i sina
repliker. En gång var han på ångbåten sär-
deles utsatt för en närgången sprätt, som an-
såg sig för qvickhufvud, och ville drifva
med den enkle landtbon. Bland annat yttrade
hang. vid åsynen af. A:s vigselring: ÅR fn!
är herrn gift, som är så ful? Med hvem skulle
det kunna vara? — Jo, svarade A., jag
är gift med ett fruntimmer, — Haj ha, ha,
skrattade sprätten öfver detta, som han an-
såg, enfaldiga svar. Ha, ha, ha. Det äroju
alla! — TIngalunday, min herrev Jag ber er
noga komma ihåg, att min hustru är gift
med en karl! — Snobben.tystnade och
smög sig skamflat bort från de skrattande
åhörarne. )
Vid ett festligt tillfälle i staden S.
begärde en talare ordet och-började efter åt-
skilliga harskningar: Mina hexrarj — fastän
oberedd. —— — (hostning) fastän oberedd, mi-
na Perrär (snyter sig) — — oberedd, som jag
är ing och en pris snus). — — — Nu
förgick tålamodet, för den glade stadsfiskal
somvafbröt, tälaren med, den försåtliga
Skulle — det ej vara skäl att kära
för någon tid inackorderade sig hos garf-
varen Jansson? — Åhörarne skrattade och,
efterverlden gick miste om det glänsande
oberedda i