ett qvitto derpå, Derefter fördes han genom
en mörk, mycket smal gång; en port öppna-
des och tillslöts efter honom med: ett doft
ljud. Han stod på: kajen, han var ensam,
han var fri. Fri! det vill säga att domstolen
förklarat sig ur stånd att öfverbevisa honom
i fråga om det brott, för hvilket han blifvit
anklagad. Fri! han kunde: gå hvart han ville,
han kunde inavndas den friska luften, men
han skulle finna: alla dörrar slutna för sig.
Ett frikännande af domstolen i brist på bevis
låter ständigt en misstanke hvila på den, som
varit tilltslad; och den allmänna opinionen
har tortyrredskap, hvilka äro fruktansvärdåro
än ensam arrest. Då Prosper blef satt På
fri fot, kände han så grymt det plågsamma i
sin ställning, att han icke kunde äterhålla
ett utrop af hat och raseri.
— Men jag är oskyldig, utropade Han, jag
är oskyldig!
Det enda han uträttade dermed vär; att de
förbigående stannade och betraktade hohom i
den tanka, att han var galen. Seinefloden
rullade sina gula böljor i grannskapet, och en
tanke på sjelfmord genomkorsade hans hufvud,
— Nej, sade han, nej, jag hår icke ens
rätt att taga lifvet af mig. Jag vill icke dö,
innan jag återvunnit min förlorade: heder:
Han var fri- och började nu göra sig reda
för de omätliga svårigheterna härvid. - Dom-
stolen måste ha en skyldig till hvarje brött,
och han kunde blott bevisa sin oskuld genom