ingenting annat än en halföppnad, bakport för kommande statsstreck. — — — Prins Pierre Bonapartes frikännande har naturligtvis under de sednare dagarne utgjort allmänna gamtalsämnet i Frankrike och blifvit bedömdt på det mest olika sätt. I allmänhet är intrycket af denna dom föga gynsamt. Blott prinsens anhängare och de oförsonliga synas riktigt belåtna. De förra, till hvilka hela hofpartiet hörer, jubla nemligen, 6 de i den fällda domen se en lysande Segor öfver sina fieiider: Och hvad de oför: sonliga beträffar, glädjas de öfver att ha fått än ny anledning till att draga i Hirnad mot regeringen. La Matrseillaise innehåller följande, sofå är tryckt med väldiga bokstäfver och upptagor hela första sidan i tidningen: sPijerre Bonaparte är frikänd. Victor Noir är i grafven. Ulrie de Fonvielle är i fängelse. Pascal Grousset är i fängelse. Henri Rochefort är i fängelse. Milliere, Rigault, Bazin, Dereture äro i fängelse. Pierre Bonaparte är frikänd. — Rappel åter säger: Prins Pierre Bonaparte är frikänd. Om endast de republikanska tidningarne kungjorde detta, skulle Han hatörligtvis tro att de beljögo Kejsardömet; man man behöfver blott läsa den officiela tidningen för att -erfara att kejsardömet sjelf: erkänner förhållandets riktighet. Medborgarne ha således för framtiden ingen annan utväg att taga är denna: de måste köpa sig revolvrar. och vara beredda på att försvara big mot prinsar. — Sitcle för den 29 mars innehåller en allvarlig artikel, hvari det skarpaste klander uttalas öfver vederbörandes sätt att behandla prinsen— såsom fånge, hvilket icke hade ringaste likhet med den behandlifg andra medborgare, tilltalade för vida lindrigare brott, vanligen få-röna:;Dikaledes uttalar artikelförfattaren sitt ogillande öfver att det åt familjen Noir fordrade ersättningsbe loppet nedprutades från 100.000 till 25.000 frank Är det icke grymt, skrifver han, att säga Åt gamla och sjuka föräldrar: Ni begära Kundtatusen frank för ert barns lif? Det är för mycket; ni skola få fjerdedelen af denna summa. Således tjugufem tusen frank! Se der det pris den höga domstolen sätter på en tjägutvåårig, intelligent och kraftfull ynglings framtid. Prins Pierre Bonaparte kom från saken för godt pris. Artikeln afslutas med följande beaktansvärda reflexion: Eh märkbar skilnad göres alltså ännu i dag, oaktadt 89 års revolution, mellan en simpel medborgare och en prins. Samma id6er,sammå fördomar, samma respekt för börden som Kärakteriserat den gamla regimens män representeras fortfarande i det moderna samhället af personer, ställda i spetsen för dess förnämsta institutioner; detta förklarar den revolufionära böjelsens envishet och till och med gör densamma i vissa fall berättigad. -Sådan är sers-moralen af ifrågavarande rättegång. FWAnnu den 30 mars uppehöll sig prins Pierre uti sin bostad i Auteuil. Man har annars sagt att han af kejsaren mottagit befallning att begifva sig utomlands, ett -rykte som han sjelf förnekar. Emellertid påstå många att han nu som bäst rustar sig till en lång resa — man uppgifver Amerika såsom färdens mål. åsom bevis på att mån å högre ort inga? Jundy väntade prinsens frikännande anföres att. Napoleon ILL, medan processen pågick, gifvit. ordres om iordningsställande af slottet Amboise, hvarest meningen var att prinsen skulle aftjena sitt fängelsestraff. Herrar medecine studiosi i Paris hafva tvänne gånger (den 28 och 30 mars) genom tumultuariska — uppträden tvudgit professor Tardieu att afbryta sina föreläsningar, och det af den orsaken att han vid ransakningen med prins Bonaparte ställt sig på-den anklagades lida. I onsdags kastades i sjelfva föreläsningssalen sotsstycken i ansigtet på professorn. Han lärer na ha beslutit begära sitt afsked. Den ofördragsamhet och religiösa fanatism, som besjäla flertalet af det ekumeniska mötets deltagare, ger sig då och då luft på ett stormande sätt, Sednast den 22 mars råkade biskop Strossmåyer ut för en sådan storm, : och det endast emedan han uttalade några satser, som hade det felet att vara fullkomligt sånna och grundade på sundt förnuft, hvadan de ieke kunde bemötas med skäl och bevis. Han sade att protestantismen icke med rätta Fan kallss panteismens, ateismens och materialismens källa Och uppräknade flera framstående-protestänter, som bekämpat just dessa villfarelser. Han nämnde Leibnitz,, hvilket naödn framkallade ett doft sorl af ogillands men han sedan vågade anföra äfven G Zöt, uppstod ett förfärligt larm i hela salen. Ett antal biskopar, egentligen -italietiate och spanjorer, lemnade. sina platser, skockade sig nog tribunen och afbröto oupphörligen Denne lät emellertid icke häraf bringa sig ur fattningen. utan fortfor att tala. Han yttrade att bland protestanterna i Frankrike, England, Amerika och Tysklahdfunnos äga personer, hvilkas religiösä lif Han icke Me fördöma. Errant bona fide (de fram: härda på god tro i sin villfarelse). Nu bröt fter stormen lös. Kardinal Cavalti yttrade tiågra lugnande ord; så att talaren kunde fortsätta. Hr Strossmayer berörde då frågan om den nya arbetsordningen och det genom densamma införda besynnerliga omröstnings-sättet. Manvetiicke, sade han, om för dogmernas antagande enkel röstpluralitet skall anses nog, såsom det vill synas-af den nya arbetsordningen, eller om moralisk enhällighet dertill fordras, såsom öfligt varit vid alla föregående koncilier. Nu steg oväsendet till sin-höjd. Man ropade till honom: Heereticus! hereticus! — Vi fördona honom! hördes från alla håll. Och andra skreko: Du är protestant! Tig! Ned med dig! Han fick icke tala, utan måste lemna tribunen, hvarvid han likväl oupphörligen upprepado sitt protestor! protestor! — Ett föga bättre öde rönte erkebiskopen af Prag, då han försökte bryta en lans till försvar för Strossmayers åsigter. Det. berättas att under det larmet var som värst, den sistnämndes betjent, som-vintade ätågför och hörde sin husbondes röst, dragit gin sabel för att störta in i sessionssalen och komma honom till hjelp i händelse af lif: fara. Hvad skall man, med sädana besk: ningar för ögonen, siga och tinka om det nastoniebtariska skicket inom denna af idel