0 SMR Hon gick stundom fort, stundom långsamt, liksom den der begifvit sig alltför tidigt till ett möte och derför måste invänta tiden. På Chatelet-platsen gick hon omkring och läste på teateraffischerna, satte sig ett ögonblick på en bänk, steg upp igen, och slutligen, då klockan var tre qvart på nio, tog hon plats på en bänk vid emnibusarnes hållplats. Fanferlot var tätt bredvid henne, men då han oaktadt sitt tjocka skägg fruktade hennes skarpa öga, höll han sig i skuggan. Det är en besynnerlig plats för ett möte, tänkte han, under det han observerade den unga flickan. Men hvem kan det vara, som utsatt detta möte? Jag är viss på, att hon icke vet det sjelf, det kan man se på den feberaktiga nyfikenhet, som afmålar sig i hennes ansigte. Slutligen, då klockan slog nio, kom en person gående och satte sig bredvid Gipsy. Det var en temligen tjock person af medelstorlek, med rödaktigt hår och skägg. Han såg ut som en välmående köpman. Fanferlot inpriglade figuren i sitt minne och tänkte för sig sjelf: — När jag sedan möter dig, min goda man, skall jag nog känna igen dig, och redan i afton skall jag veta hvem du är. Fanferlot satt olyckligtvis alltför långt borta från Gipsy och hennes tjocka kavaljer för att kunna höra något af hvad de hviskade fill hvarandra, Allt hvad han kunde göra