en utsliten matta. -Midtemot dörren stod ett stort bord, belastadt med böcker och papper, och bakom detta bord satt domaren, med ansigtet vändt mot den inträdande, men så att hans eget ansigte var i skuggan, under det den inträdande var fullkomligt belyst. Vid ett litet bord till höger satt notarien, detta oundgängliga bihang till en domare. Prosper lade icke märke till dessa dataljer. Hela hans uppmärksamhet var fästad på domaren, hvars utseende motsvarade de förhoppningar, som hans vaktare hade ingifvit honom. Herr Patrigents ansigtsdrag voro långtifrån regelbundna, men hans lifliga ögon hade ett uttryck af godhet, och hans ansigte hörde till dem, som vid första ögonkastet ingifva förtroende. — Tag er en stol, sade han till Prosper. Denna uppmärksamhet rörde fången så mycket mera, som han väntat att bli behandlad med det djupaste förakt. Den förekom honom vara ett godt förebud och återgaf honom hans själsnärvaro. Herr Patrigent gaf sin skrifvare ett tecken och sade: — Nu börja Vi; pass på, Sigault. Vändande sig till Prosper, gade han: — Hvad heter ni? — Auguste Prosper Bertomy. — Er ålder? — Den 5 maj blir jag 30 år. oo — Hvad är ni?