- en utsliten matta. -Midtemot dörren stod ett
stort bord, belastadt med böcker och papper,
och bakom detta bord satt domaren, med an-
sigtet vändt mot den inträdande, men så
att hans eget ansigte var i skuggan, under
det den inträdande var fullkomligt belyst.
Vid ett litet bord till höger satt notarien,
detta oundgängliga bihang till en domare.
Prosper lade icke märke till dessa dataljer.
Hela hans uppmärksamhet var fästad på do-
maren, hvars utseende motsvarade de förhopp-
ningar, som hans vaktare hade ingifvit honom.
Herr Patrigents ansigtsdrag voro långtifrån
regelbundna, men hans lifliga ögon hade ett
uttryck af godhet, och hans ansigte hörde till
dem, som vid första ögonkastet ingifva för-
troende.
— Tag er en stol, sade han till Prosper.
Denna uppmärksamhet rörde fången så myc-
ket mera, som han väntat att bli behandlad
med det djupaste förakt. Den förekom ho-
nom vara ett godt förebud och återgaf honom
hans själsnärvaro.
Herr Patrigent gaf sin skrifvare ett tecken
och sade:
— Nu börja Vi; pass på, Sigault.
Vändande sig till Prosper, gade han:
— Hvad heter ni?
— Auguste Prosper Bertomy.
— Er ålder?
— Den 5 maj blir jag 30 år.
oo — Hvad är ni?