Herr S. A. Hedins anförande
i andra kammaren den 16 februart angå-
ende utvidgade rättigheter för främmande
trosbekännare.
Hr talman! Mine herrar! Det kan väl icke
betviflas, att under den riksdagsperiod, som
nyss inträdt, många ärenden skola till afgö-
rande i denna kammare föredragas under ett
vida lifligare känslosvall, under en långt star-
kare cbb och flod af farhågor och förhopp-
ningar så utom som inom riksdagen, än det
nu föreliggande kunnat framkalla; — många
förslag. hvilkas omedelbara praktiska verknin-
gar skola blifva mycket mera omfattande.
Men icke dess mindre vågar jag påstå, att
under samma tidslängd tagen enda fråga här
skall till slutligt afgörande förekomma, i hvil-
ken beslutet blir så fullständigt betecknande
för kammarens hela karakter, för det sätt,
hvarpå; den fattat sin politiska uppgift, för
arten af dess frisinne, med ett ord för hvad
den känner, tänker och vill. Det förelig-
gande förslaget är, om jag får så säga, en poli-
tisk samvetsfråga till det svenska folkets re-
presentation.
Svaret härpå, afgörelsen af de föreliggande
förslagen, skall nemligen för det första åda-
galägga, huruvida man insett, att framåtskri-
dandet i verklig frihet är, i våra dagar, fram-
för allt en fråga om mitt och ditt mellan den
enskilde medborgaren och statsmakten, hvil-
ken sednare ännu i vårt land inkräktar indi-
videns religionsfrihet, liksom staten ännu för
ej lång tid sedan våldförde en annan lika na-
turlig rätt, hans näringsfrihet. Det skall för
det andra visa, om den nya riksdagen är
fullt medveten om och trogen mot sitt eget
ursprung, eller om den reformerade represen-
tationen, otrogen mot den vackra likhets- och
förbrödringstanke, som gaf henne lif, vill fort-
farande vidmakthålla den enda ännu i vårt
land af lagen hägnade klasskillnad, den orim-
ligaste och den förhatligaste af alla, klass-
skillnaden efter religiös bekännelse, Slutli-