Bref från England.
(Från Dagens Nyheters korrespondent).
Utflykt till Birmingham. — Polisens användning.
— Landets utseende. — Birminghams station.
— Ordningen på engelska jernvägarne. —
Town Hall. — Grand Nilsson festival.
Att från London göra en liten utflykt åt
landet och andas frisk luft samt skåda gröna
ängar och natur är något som alltid är ange-
nämt, äfven om man ej får mer tillfälle att
njuta deraf än genom anblicken från ett fön-
ster å en jernvägskupå, och det är derför
med gladt mod man tidigt en morgon kryper
in i en cab, för att genom de folktomma
gatorna fara till någon af de ofantliga s. k.
Termäini eller jernvägs-slut-stationerna i Lon-
don, för att derifrån göra en liten trip uppåt
Birmingham och Biack country eller, såsom
det här kallas, resa ned åt landet.
Vid ankomsten till stationen öppnas vagns-
dörren och mottagas ens saker af en polis-
konstapel. Poliskonstapeln har i London en
vidsträckt användning. Förutom det vigtiga
åliggandet att uppehålla ordningen på ga-
torna finner man honom vid alla offentliga
verk, samlingar och biblioteker tjenstgörande
såsom portvakt, biljettförsäljare och vaktmä-
stare, och dessutom begagnas han af enskilda
personer och bolag på mängfaldigt sätt, såsom
i teaterförstugor och danslokaler, vid jernvägs-
stationer, vid dockorna, vid banker och kon-
tor samt vid teatrarne för att efter spektak-
lets slut framskaffa de teaterbesökandes vag-
nar, m. m. Öfverallt der en större mängd
menniskor af en eller annan orsak samlas
finnes alltid polis, och med den aktning denna
kår här åtnjuter är det verkligen det bästa
sättet att vidmakthålla ordningen; ty den al-
varlige mannen med den svarta kasken och
den långa mörkblåa, med en läderrem om lif-
vet hopspända rocken är van vid lydnad och
har rätten på sin sida, så det lönar ej mödan
räsonnera, och man får derför nästan aldrig
höra eller se någon opposition mot polisens
åtgöranden, något som tyvärr är ganska van-
ligt hemma mot våra civilt klädda vaktmä-
stare. )
I London finnas nära 7000 poliskonstaplar
och kostnaden för deras underhåll uppgår till
omkring 9 millioner rdr om året. Hvarje karl
har för tolf tirmars tjenstgöring om dagen
mellan 12 och 20 rdr i veckan.
Man träder in i stationen, och sedan res-
effekterna väl äro arangerade, har man ej an-
nat att göra än vänta, ty biljettluckan öppnas
först en qvart före tågets afgång.
Uti väntsalarnes och förstugornas väldiga
spislar brinna stora stenkolsbrasor, som likväl
icke lyckas uppvärma de höga, dragiga sa-
larne. En hop väntande resande hafva der-
för, så långt utrymmet medgifvit, slagit sig
ned kring spislarne, tågande i anspråk såväl
stolar som bord, och afbida tåligt tiden med
en tidning i handen, stekande ena halfvan af
kroppan framför den glödande kolhögen, me-
dan de frysa om den andra. Slutligen öpp
nas biljettluckan, och man ställer sig i kö
samt får en biljett och skyndar sedan att utse
en god plats i hörnet af en kupå, och allt är
nu färdigt för afresan. Harman några saker
hvilka lemnats för att afgå såsom passagerare-
gods, fär man hoppas att de komma riktigt
med, ty något slags bevis eller märke att så
är fallet lemnas ieke, åtminstone endast un-
dantagsvis, på de engelska banorna, utan får
man låta sig nöja med en poliskonstapels eller
stationskarls försäkran att det är all right.
Vägen mellan London och Birmingham fram-
går genom ett fruktbart, något kuperadt land,
och ehuru det är fullkomligt skoglöst, begrän-
sas utsigten städse af små parker, trädgårdar
och allger. Här och hvar passeras en liten
stad, och öfverallt utefter vägen ligga små
vackra kyrkor samt en mängd små landthus,
en del byggda af rödt tegel. Dessa gifva lik-
väl icke, :såsom våra rödmålade bondstugor,
en viss lIiflighet åt landskapet, ty den kalla
röda tegelfärgen och de stora släta, varnerade
väggarne samt de räta skarpa vinklarne trötta
ögat. På ängarne beta talrika hjordar af nöt-
boskap och får, och på sina ställen ser man
betesmarkerna öfverstödda med sönderskurna
röfvor och morötter. Detta är blott ett af de
sätt, eller rättare, knep, som här användas för
att hastigt kunna få slägtkreaturen, isynnerhet
får, riktigt feta och välmående; ty när de
tröttna att beta, börja de äta af rötterna, och
Brefyet är skrifvet i början af sistl. decem-
2 bar af brist på utrymme ej förr än nu
kunnat iöföras. DON.
my Äfsen mot poliskonstaplarne, ehuru, dessa
numera i allmänhet utnäka sig genom huma-
nitet. DN