Meddelanden från nilmön
freten.
I FATTIGVÅRDSFRÅGAN.
Hr Redaktör!
I Eder tidning n:o 1541 är införd en artike
rörande fattigvården, Den gillar jag till en del
men den är åter i en annan del, så vidt ja
ej missförstått författarens mening, i högst:
grad hård och obarmhertig mot de olyckliga
som på sin ålderdom ej hafva annan råd, är
att begära hjelp af kommunen för sin ut
komst, tills döden befriar dom från denn:
verldens behof.
I hvarje kommun finnas tyvärr individer
som lefva sig sjelfva och andra till men
De vilja ej arbeta. För sådana ges, enlig
min och mångas åsigt, ingen annan utväg ir
en arbetsinrättning, ordnad för hvarje län
Häruti är författaren fullkomligt ense med
hvad jag tror, den allmänna åsigten,
Det finnes åter inom hvarje kommun äfver
gatrla orkeslösa som ej förmå sköta sig sjelfva
mycket mindre arbeta på något sätt för sir
utkomst. Sådana böra af kommunen på van
ligt sätt i kommunens fattighus underhållas:
ty, frågar jag, vore det icke obarmhertigt at
flytta en sådan ålderstigen och bräcklig va
relse från den ort, der han eller hon ha
framilefvat måhända största delen af sin lifs-
tid? Säkert skulle mången underkasta sig de
svåraste försakelser hellre än att låta skjutsa
sig till en vildt främmande ort och till en lika
främmande omgifning; ja, de skulle ej anse
denna förflyttning för stort bättre än en för-
flyttning till ett fängelse. Arbetshuset med
dess tvång är alltid för den förut fria men.
niskan en inrättning som hon med en viss
bäfvan tänker på. Dock böra sådana menni-
skor, som ej vija uppfylla sina medborger-
liga skyldigheter, men hafva krafter dertill.
kunna af kommunen sändas till ett arbetshus.
Endast för :ådana äro srbetshusen tjenliga,
och, för kostnadens skull, länsvis ordnade än-
kamålsenligast. Landtman.