Riksdags-Nyheter,
Diskussion om statens finanser.
I gårdagsnumret redogjordes för hr Hen-
ning Hamiltons kritik öfver regeringens för-
slag till riksstat för 1871. Här nedan föl-
jer en berättelse om hvad sedermera i första
kammaren härom yttrades.
General Sprengtporten hade med verklig för-
undran funnit att finansministern föreslagit att
betäcka statsbristen till någon del genom förhöj-
ning af bränvinsskatten, och i sammanhang der-
med af bränvinstullen, ehuru han ej skulle be-
höft vända om mer än några blad i tulltaxan,
för att finna många artiklar, på hvilka införsel-
tullens höjande skulle bereda statskassan nödig
inkomst.
Tal. framlade följande beräkning för att visa
det höjning af bränvinsbränringsafgiften åstad-
komme? en sådan minskning i tillverkningen, att
staten erhåller mindre inkomst genom den högre
skatten än den haft af den lägre.
Medeltalet af tillverkningen under de tre åren
1864—12866, då skatten utgjorde 60 öre, var 15!2
millioner kannor, hvilka likaledes i medeltal in-
bringade 9,350,.000 rdr om året
Medeltalet af tillverkningen under åren 1857—
1869, då skatten var höjd till 70 öre, utgjorde
11.533,576 k:r, hvilka i medeltal inbringade staten
blott 3.730,000 om året. Underden tidrymd,afgiften
ej utgjorde mer än 60 öre, var det tillverkade
kanntalet således bortåt 4 millioner större än
efter afgiftens höjavde, och i trots af denna har
statsinkomsten minskats med omkring 60,000 rdr
om året. Tivem har godt af denna minskning?
Icke staten, icke bränvinsbrännaren, icke supa-
ren ). Således ansåg tal. ej skäl vara att be-
vilja förhöjningen.
Lika litet kunde han instämma i förslaget att
öka bevillningen med 30 procent. Tidpunkten
derför är ej lyckligt vald, då fastigheternas värde
redan är i ett oroande nedgående. Då bevill-
ningen är grundad på en så vigtig princip, som
den att den heskattade ej får göra afdrag för
sina skulder och således måste skatta för skenbar
förmögenhet, är det ännu orättvisare att stegra
bevillningen.
Tal. erinrade slutligen om sina vid föregående
riksdagar väckta motioner angående införsel-
tullar.
Förre justitiekansleren von Koch erinrade i
anledning af hr Hamiltons anmärkningar angå-
ende de långa och fångvården betungande fin-
gelsestraffen, att då kroppsstraffens borttagande
blef föreslaget och många voro rädda för skad-
liga följder af en sådan iändring i strafflagen,
proponerade man långa fingelsestraff för att
logna dem och sålunda förskaffa sig deras sam-
tycke till kroppsstraffens afskaffande. Sedermera
har man allmänt börjat arbeta på förkortning af
fängelsetiden. Tal. utveeklade härefter sina åsigter
om hvad lagstiftningen borde och kunde göra i
fråga om cell- och andra fängelsestraff.
Efter åtskilliga noter till flera delar af den
kungliga propositionen ervinrade br von Koch om
de begeynnerliga kombinationer inom represen-
tationen, till hvilka jernvägsförslagen gitvit upp-
hof vid 1863 årg riksdag och äfven dessförinnan.
Sådana kombinationer hade man lyckligen slup-
pit vara vittne till under de sednare åren. Men
nn trodde tal. sig förmärka tillstymmelse till en
ny sådan i regeringens proposition att riksdagen
måtte bevilja 4,600,000 rdr till fortsättande af
stambanebyggnader. Tal. önskade att dertill ej
måtte anslås mer iän skilnaden mellan nuva-
rande stambanas inkomster och utgifter, cirka 3
millioner rdr om året (som bekant ha dessa 3
millioner varit såsom kassa mestadels chimeriska,
enär de af jernvägsstyrelsen måst användas till
att reparera, komplettera, utvidga och Törbättra
hvad som under öfverste Ericsons chefskap blif-
vit försummad).
Slutligen sökte tal. ådagalägga att jernvägars
byggande i vidsträcktare skala medför stora olä-
genheter af många slag för alla de rikets land-
brukare som ej bo nära bana.
Såsom utväg till beredande af ökade statsin-
komster ansåg tal. ej höjd tobakstull lämplig,
utan införande af aecisser.
Finansministerns yttrande.
(I sammandrag).
Det är långt ifrån att väcka min förundran att
anmärkningar blifvit framstiällda mot k. maj:ts
proposition. En sådan som innehåller förslag
om ökad beskattning måste från represeututio-
nen påkalla sträng granskning.
Orsakerna till det nuvarande finansiela till-
ståndet ligga ej i den närvarande ställningen,
i omständigheter som egt rum under de
nast förflutna åren. Landets, i följd af miss-
ist ogynsamma tförhållanden ha förorsakat
minskning i en del statsinkomster och på samma
gång stegring af en del utgifter, hvilka bestridas
med förslagsanslag, emedan höga priser varit rå-
dande. Aren 1867—68 nedgingo inkomsterna till
inalles 5 23 millioner; utgifterna växte med 113
million (hvarmed de öfverskredo förslagsansla-
gen). Vid uppgörande af den nu framlagda bud-
seten ville regeringen iakttaga den största möj-
liga sparsamhet för att undvika återkommandet
) Vi tillåta oss svara: Sveriges folk, som år-
ligen förtärde 4 millioner kannor bränvin mindre
in förr D. N.
a
OO