Riksdags-Nyheter, Diskussion om statens finanser. I gårdagsnumret redogjordes för hr Henning Hamiltons kritik öfver regeringens förslag till riksstat för 1871. Här nedan följer en berättelse om hvad sedermera i första kammaren härom yttrades. General Sprengtporten hade med verklig förundran funnit att finansministern föreslagit att betäcka statsbristen till någon del genom förhöjning af bränvinsskatten, och i sammanhang dermed af bränvinstullen, ehuru han ej skulle behöft vända om mer än några blad i tulltaxan, för att finna många artiklar, på hvilka införseltullens höjande skulle bereda statskassan nödig inkomst. Tal. framlade följande beräkning för att visa det höjning af bränvinsbränringsafgiften åstadkomme? en sådan minskning i tillverkningen, att staten erhåller mindre inkomst genom den högre skatten än den haft af den lägre. Medeltalet af tillverkningen under de tre åren 1864—12866, då skatten utgjorde 60 öre, var 15!2 millioner kannor, hvilka likaledes i medeltal inbringade 9,350,.000 rdr om året Medeltalet af tillverkningen under åren 1857— 1869, då skatten var höjd till 70 öre, utgjorde 11.533,576 k:r, hvilka i medeltal inbringade staten blott 3.730,000 om året. Underden tidrymd,afgiften ej utgjorde mer än 60 öre, var det tillverkade kanntalet således bortåt 4 millioner större än efter afgiftens höjavde, och i trots af denna har statsinkomsten minskats med omkring 60,000 rdr om året. Tivem har godt af denna minskning? Icke staten, icke bränvinsbrännaren, icke suparen ). Således ansåg tal. ej skäl vara att bevilja förhöjningen. Lika litet kunde han instämma i förslaget att öka bevillningen med 30 procent. Tidpunkten derför är ej lyckligt vald, då fastigheternas värde redan är i ett oroande nedgående. Då bevillningen är grundad på en så vigtig princip, som den att den heskattade ej får göra afdrag för sina skulder och således måste skatta för skenbar förmögenhet, är det ännu orättvisare att stegra bevillningen. Tal. erinrade slutligen om sina vid föregående riksdagar väckta motioner angående införseltullar. Förre justitiekansleren von Koch erinrade i anledning af hr Hamiltons anmärkningar angående de långa och fångvården betungande fingelsestraffen, att då kroppsstraffens borttagande blef föreslaget och många voro rädda för skadliga följder af en sådan iändring i strafflagen, proponerade man långa fingelsestraff för att logna dem och sålunda förskaffa sig deras samtycke till kroppsstraffens afskaffande. Sedermera har man allmänt börjat arbeta på förkortning af fängelsetiden. Tal. utveeklade härefter sina åsigter om hvad lagstiftningen borde och kunde göra i fråga om celloch andra fängelsestraff. Efter åtskilliga noter till flera delar af den kungliga propositionen ervinrade br von Koch om de begeynnerliga kombinationer inom representationen, till hvilka jernvägsförslagen gitvit upphof vid 1863 årg riksdag och äfven dessförinnan. Sådana kombinationer hade man lyckligen sluppit vara vittne till under de sednare åren. Men nn trodde tal. sig förmärka tillstymmelse till en ny sådan i regeringens proposition att riksdagen måtte bevilja 4,600,000 rdr till fortsättande af stambanebyggnader. Tal. önskade att dertill ej måtte anslås mer iän skilnaden mellan nuvarande stambanas inkomster och utgifter, cirka 3 millioner rdr om året (som bekant ha dessa 3 millioner varit såsom kassa mestadels chimeriska, enär de af jernvägsstyrelsen måst användas till att reparera, komplettera, utvidga och Törbättra hvad som under öfverste Ericsons chefskap blifvit försummad). Slutligen sökte tal. ådagalägga att jernvägars byggande i vidsträcktare skala medför stora olägenheter af många slag för alla de rikets landbrukare som ej bo nära bana. Såsom utväg till beredande af ökade statsinkomster ansåg tal. ej höjd tobakstull lämplig, utan införande af aecisser. Finansministerns yttrande. (I sammandrag). Det är långt ifrån att väcka min förundran att anmärkningar blifvit framstiällda mot k. maj:ts proposition. En sådan som innehåller förslag om ökad beskattning måste från represeututionen påkalla sträng granskning. Orsakerna till det nuvarande finansiela tillståndet ligga ej i den närvarande ställningen, i omständigheter som egt rum under de nast förflutna åren. Landets, i följd af missist ogynsamma tförhållanden ha förorsakat minskning i en del statsinkomster och på samma gång stegring af en del utgifter, hvilka bestridas med förslagsanslag, emedan höga priser varit rådande. Aren 1867—68 nedgingo inkomsterna till inalles 5 23 millioner; utgifterna växte med 113 million (hvarmed de öfverskredo förslagsanslagen). Vid uppgörande af den nu framlagda budseten ville regeringen iakttaga den största möjliga sparsamhet för att undvika återkommandet ) Vi tillåta oss svara: Sveriges folk, som årligen förtärde 4 millioner kannor bränvin mindre in förr D. N. a OO