———A LL 00-000 000 00 RRE—— Stockholms stadsfullmäktige förestår i dessa dagar omsorgen att utse en ledamot i första kammaren efter grosshandlaren Schartau. För att motsvara: förtroendet af att sitta bland en samling af män med så stora insigter och så vidsträckt erfarenhet, som första kammarens ledamöter, erfordras att ega en icke ringa grad af kunskaper, förmåga att väl uttrycka sig i tal och skrift samt vana vid allmänna värf. Enligt hvad vi erfarit af åtskillige bland hrr stadsfullmäktige är någon gemensam tanke om lämplig kandidat ännu icke utbildad. Det har icke heller gifvits tillfälle att mer allmänt öfverlägga om detta ämne, och blir det först den 1 Febr., då stadsfellmäktige sammanträda. Imellertid ha enskilde medlemmar af korporationen varit betänkte på åtskilliga personer såsom: egnade att värdigt fylla det höga kallet Man har i första rummet tänkt på att utse en medlem af den yrkesklass, som hr Schartau i lifstider tillhörde; men det lärer ansetts att, fastän börsen inom sig eger tillgång på män med godt hufvud och mycken affärsvana, hafva desse likväl icke på sådant sätt deltagit i offentliga ärendens behandling, att någon af dem kan ifrågakomma, om icke grosshandlaren C. A. Lindroth, hvilken såsom en af riksbankens fullmäktige inom denna institution förvärfvat ett särdeles godt anseende. Man har dernäst vändt sin uppmärksamhet till högre embetsmän; och såsom, bland sådane, egnade attt uppställas såsom kandidater ha vi hört nämnas följande: Generalpostdirektören 4. W. Roos, hvilken ådagalagt en ovanlig organisationsförmåga och arbetsamhet samt mer än någon företrädare i embetet visat sig ega öppen blick för allmänhetens intresse. Generaldirektören för landtmäteriet IL. B. Falkman, hvilken ej blott inlagt stora förtjenster om landtmäteristatens ordnande och skiftesverkets införande på Gotland, utan ock med synnerlig värma omfattat skogshushållningen i riket. Generalmajoren : och sekundchefen för lifgardet till häst grefve C. M. Björnstjerna. Man har erinrat mot honom att han var motståndare till den nya riksdagsordningen, men man har ansett att detta ej längre borde tagas i betraktande, då den nu är en fait accompli som ej kan rubbas. Man har deremot påmint sig att han, der det beredts honom tillfälle att verka i det offentliga lifvet, alltid med heder fullgjort sitt uppdrag. I Malmö visade han för skolväsendet och för skarpskyttesaken ett lefvande intresse, så att han till och med stötte många af sitt stånd och af presterskapet för hufvudet. I kyrkomötet här i Stockholm spelade han en ganska framstående roll. I alla sociala frågor lärer man kunna vänta af honom att han ser på de mångas, ej på de fås bästa. Vidare nämner man advokatfiskalen i Svea Hofrätt hr 7h. Billbergh. Han har såsom stadsfullmäktig alltid hört till sparsamhetspartiet och såsom offentlig åklagare aldrig hyst konsiderationer.) ) Inom riksdagen — åtminstone andra kammaren — är fråga om att utse honom till justitieombudsman; men detta hindrar honom icke från att vara ledamot af första kammaren. lem EERO