En bruksegendom som haft märkliga ödem försåldes, skrifves det i Wermländs Tidning, under de sista dagarne af det gamla året inför kon. befhde och återkom, efter att ha varit i de fem särskilda egares händer, af hvilka alla utom en måst stoppa, uti brukets första grundläggares, brukspatron Fitinghoffs, ego. Det var nemligen Conradsfors bruk, med en areal öfverstigande 5,000 tunnland, som försåldes för en spottstyfver, nemligen 35,000 rdr. Bruket anlades på 1840-talet på Östmarks finnskogar, men räknade endast få års tillvaro, då ett häftigt skyfall i augusti månad år 1844, som på få timmar förvandlade bäckar till våldsamma floder, bortspolade såväl smedjor, som såg och qvarn. Dels genom finnarnas envisa svedjande och dels genom det stora antal getter, som i denna trakt framfödes, är den bergiga marken på många ställen ända intill mossan beröfvad all vegetation. Mossan spelar en vigtig roll inaturens stora hushållning. Genom sin växtbyggnad besitter den förmågan att i stor myckenhet uppsupa och länge qvarhålla regn och snövatten. Den är vid häftiga regnflöden att anse som cen hålleller säkerhetsdamm för nedanom liggande trakter, och under torra somrar en reservoar, hvilken så småningom aflemnär sitt vatten till källor m. m. Af ömmande omständigheter och kanske äfven för den högst ovanliga tilldragelsen, erhöll brukspatron Fitinghoff ett statslån för brukets återuppförande, och efter få månader hörde man hamrarna återigen slå sina tunga slag. Brukspatron Fitinghoff försålde bruket till sin bror, kapten Fitinghoff, för 190,000 rdr. Vid denna tid upprättades af bergmästaren von Schele ett värderingsinstrument öfver bruket och egendomen uppgående till en summa, som vida öfversteg en half million. Efter kapten Fitinghoffs fallissement försåldes egendomen tillett hus i Stockholm för omkr. 70.000 rdr, hvilket åter försålde densamma till brukspatron R. Wejdling, och efter denna sednares fall inköptes den af apotekaren CO. E. Wejdling för emkring 50,000 rdr. Apotekaren Wejdling bortbytte densamma mot ett par stenhusegendomar i Stockholm, men råkade härvid i händerna på ett par personer — vi veta ej huru vi skola betitla dem — nog af, när bruket skulle tillträdaså visste man ej hvar egarne funnos — ingen mottog egendomen, utan den låg länge för fäfot. Efter mycket bråk återfunnos