En bruksegendom som haft märk-
liga ödem försåldes, skrifves det i Werm-
länds Tidning, under de sista dagarne af det
gamla året inför kon. befhde och återkom, ef-
ter att ha varit i de fem särskilda egares hän-
der, af hvilka alla utom en måst stoppa, uti
brukets första grundläggares, brukspatron Fi-
tinghoffs, ego. Det var nemligen Conradsfors
bruk, med en areal öfverstigande 5,000 tunn-
land, som försåldes för en spottstyfver, nem-
ligen 35,000 rdr. Bruket anlades på 1840-ta-
let på Östmarks finnskogar, men räknade en-
dast få års tillvaro, då ett häftigt skyfall i au-
gusti månad år 1844, som på få timmar för-
vandlade bäckar till våldsamma floder, bort-
spolade såväl smedjor, som såg och qvarn.
Dels genom finnarnas envisa svedjande och
dels genom det stora antal getter, som i denna
trakt framfödes, är den bergiga marken på
många ställen ända intill mossan beröfvad all
vegetation. Mossan spelar en vigtig roll ina-
turens stora hushållning. Genom sin växtbygg-
nad besitter den förmågan att i stor mycken-
het uppsupa och länge qvarhålla regn och snö-
vatten. Den är vid häftiga regnflöden att anse
som cen håll- eller säkerhetsdamm för nedan-
om liggande trakter, och under torra somrar
en reservoar, hvilken så småningom aflemnär
sitt vatten till källor m. m. Af ömmande om-
ständigheter och kanske äfven för den högst
ovanliga tilldragelsen, erhöll brukspatron Fiting-
hoff ett statslån för brukets återuppförande,
och efter få månader hörde man hamrarna
återigen slå sina tunga slag. Brukspatron Fi-
tinghoff försålde bruket till sin bror, kapten
Fitinghoff, för 190,000 rdr.
Vid denna tid upprättades af bergmästaren
von Schele ett värderingsinstrument öfver bru-
ket och egendomen uppgående till en summa,
som vida öfversteg en half million. Efter kap-
ten Fitinghoffs fallissement försåldes egendo-
men tillett hus i Stockholm för omkr. 70.000 rdr,
hvilket åter försålde densamma till brukspatron
R. Wejdling, och efter denna sednares fall in-
köptes den af apotekaren CO. E. Wejdling för
emkring 50,000 rdr. Apotekaren Wejdling
bortbytte densamma mot ett par stenhusegen-
domar i Stockholm, men råkade härvid i hän-
derna på ett par personer — vi veta ej huru
vi skola betitla dem — nog af, när bruket skulle
tillträdaså visste man ej hvar egarne funnos —
ingen mottog egendomen, utan den låg länge
för fäfot. Efter mycket bråk återfunnos