-— 98 —
föreslog mig att stanna, Att vara hos dig
är nog roligt; men skild från mitt hem och
utan min man ..:.
Hör afbröts Ottilia af en domestik, som
kom ned helsning från löjtnanten, att han ön-
skade tala med öfverstinnan.
o—,Gå genast, Agda lilla, utropade Ottilia.
Halfdan tycker icke om att vänta.
Agda gick, Hon var i hjertat bedröfvad.
— Jag är således alldeles ingenting. för
henne, och så måste det ju vara; jag skulle
icke vilja att det vore annorlunda. Tyst der-
för, stackars knotande hjerta, tillade hon i
tankarna.
Agda inträdde i salongen.
— Ödet har utsett mig att vara den som
skall bereda dig de bittraste sorgerna, sade
Halfdan, och det äfven då jag ville uppoffra
mig sjelf. för din glädje.
— Jag skulle fått svårare att förlåta, om
min mor. föredragit Stjernvik framför sitt eget
hem, svarade Agda. Hon hade då varit olyek-
lig, nu är hon lycklig, och min enda önskan
är att hon må förblifva det.
— Och du, du blir ensam!
— Jag har min man, inföll Agda hastigt.
— Agda, våra vägar skiljas och de skola
säkert icke på flera år sammanstöta,. tillåt
mig derför att tala uppriktigt, innan Vi säga
hvarandra ett långt farväl:
Han tog hennes hand och drog henbe ned
bredvid sig på soffan: