-— 98 — föreslog mig att stanna, Att vara hos dig är nog roligt; men skild från mitt hem och utan min man ..:. Hör afbröts Ottilia af en domestik, som kom ned helsning från löjtnanten, att han önskade tala med öfverstinnan. o—,Gå genast, Agda lilla, utropade Ottilia. Halfdan tycker icke om att vänta. Agda gick, Hon var i hjertat bedröfvad. — Jag är således alldeles ingenting. för henne, och så måste det ju vara; jag skulle icke vilja att det vore annorlunda. Tyst derför, stackars knotande hjerta, tillade hon i tankarna. Agda inträdde i salongen. — Ödet har utsett mig att vara den som skall bereda dig de bittraste sorgerna, sade Halfdan, och det äfven då jag ville uppoffra mig sjelf. för din glädje. — Jag skulle fått svårare att förlåta, om min mor. föredragit Stjernvik framför sitt eget hem, svarade Agda. Hon hade då varit olyeklig, nu är hon lycklig, och min enda önskan är att hon må förblifva det. — Och du, du blir ensam! — Jag har min man, inföll Agda hastigt. — Agda, våra vägar skiljas och de skola säkert icke på flera år sammanstöta,. tillåt mig derför att tala uppriktigt, innan Vi säga hvarandra ett långt farväl: Han tog hennes hand och drog henbe ned bredvid sig på soffan: