migy komna tillbaka från en begrafninig och
ämna taga samma väg som de följde, då de
begåfvo sig dit. Har ni för afsigt att hin-
dra dem från att komma fram?
Andra trumhvirfyeln.
— Om ni säger något eller intet, är all-
deles enahanda. Man skall göra bruk af
vapnen. Drag er tillbaka. Annars blir ni
nedsablad.
Rochefort visar sin pollett. ij
— Jäg är deputerad för städen Paris,
yttrar ban, och har för afsigt att begifva
mig till lägstiftande församlingen.
— Ni blir nedhuggen, innan ni hinner
dit, lydde embetsmannens svar.
Nn vände Rochefort sig om. Massan var
utan vapen. Trumhvirflarne hade redan
gjort sin verkan. Största delen af folket
hade begifvit sig bort till sidoallterna.
— Medborgare, sade då Rochefort till
dem som ännu höllo sig qvar i hans när-
het, skingren eder! TI skolen icke onödigt-
vis låta era lif spillas.
Rochefort sjelf och Millisre gingo genom
en sidoall6 till Quaierna och derifrån öfver
Concordia-bron till lagstiftande församlingens
palats, dit han anlände något efter kl. 5.
Äfven bron var fylld af polisbetjening, och
allmänheten fick icke slippa deröfver. Emel-
lertid gjordes undantag för Rochefort, eme-
dan han var deputerad.
I Neuilly, der under Hela dagen ingen
polis visade sig, gick det under tiden högst
lifligt till. Efter ceremoniens slut aflägs-
nade sig så småningom de hKundrafemtio-
tusende, som närvarit vid begrafningen, i
skarör, bestående af 2 ä 5 tusen menniskor
hvardera. En sådan skara var dock mycket
väldigare än de andra: den torde ha utgjorts
af 50 å 60 tusen män, qvinnor och barn.
Denna sistnämnda folkmassa, som omkring
kl. 6 Korå till Chåmps Elysåes, gaf anled-
ning till den choc, hvarom i gårdagens referat
talades och vid hvilken inrikesministern var
närvarande, sittande till häst. Juni-scenerna
upprepades. Polisen och husarerna störtade
med verkligt faseri in på folket, som sökte
sin tillflykt i sidoallkerna, bakom buskarne
och träden. Blessyrer och häktningar före-
kommo.
Härefter spredo sig hopurne åt flera håll,
sjungande marseljäsen och ropande: ned
med Kejsaren! Dock kom det icke vidare
till några allvarsamma uppträden: En skara,
som drog fram utefter boulevarderna, rå-
kade vid sjutiden i konflikt med polisen på
Boulevard Montmrärtre. Många af folket
voro beväpnade med revolvrar och dolkar
samt gjorde motstånd. Också blefvo flera
polistjenstemän tråkteräde med dolkstygn,
och några af örostiftarne häktade. Från
kl. 8 blef det temligen lugnt på Boulevard
Montmartre.
Mindro hopar, som sedan ströko genom
gatorna, skingrades lätt af polisen. Dock
berättas att efter kl. 11 på ett ställe upp-
stått ett slaägsmål, som ledde till ett par
personers ärresterande.
En polisbetjent lärer ha dödats. Han än-
föll en person med battongen i högsta hugg,
men innan han hann tilldela den anfallne
det tillämnade slaget, ryckte denne upp en
dolk och stötte den i hans bröst.
x x
. 3
Den högsta domstol, som, enligt kejserlig
fesolution af 1852, ensam eger att pröfva
och döma i åtal mot medlemmar af den re-
gerande familjen, sammansättes på följande
sätt :
förste presidenten i kejserliga domstolen
i hvarje departement uttager genom lottning
namnet å en ledamot af departementets ge-
neralråd. Sålunda fås 90 jurymän, af hviika
dock ingen får vara minister, senator, de-
puterad eller medlem af hemliga rådet.
Bland dessa 90 uttagas åter genom lottning
36 ordinarie jurymän och 4 suppleanter.
36 personer utgöra sålunda den högsta dom-
stolen. För att fälla måste minst 20 för-
klara den åtalade skyldig. Har juryn detta
gjort, så bestämmes ansvaret af en dom-
kammare, sammansatt. af ledamöter utaf
kassationsdomstolens.
RÅÄTTAG. OCH POLISNYHETAA
— RÄDHUSRÄTTEN. de