migy komna tillbaka från en begrafninig och ämna taga samma väg som de följde, då de begåfvo sig dit. Har ni för afsigt att hindra dem från att komma fram? Andra trumhvirfyeln. — Om ni säger något eller intet, är alldeles enahanda. Man skall göra bruk af vapnen. Drag er tillbaka. Annars blir ni nedsablad. Rochefort visar sin pollett. ij — Jäg är deputerad för städen Paris, yttrar ban, och har för afsigt att begifva mig till lägstiftande församlingen. — Ni blir nedhuggen, innan ni hinner dit, lydde embetsmannens svar. Nn vände Rochefort sig om. Massan var utan vapen. Trumhvirflarne hade redan gjort sin verkan. Största delen af folket hade begifvit sig bort till sidoallterna. — Medborgare, sade då Rochefort till dem som ännu höllo sig qvar i hans närhet, skingren eder! TI skolen icke onödigtvis låta era lif spillas. Rochefort sjelf och Millisre gingo genom en sidoall6 till Quaierna och derifrån öfver Concordia-bron till lagstiftande församlingens palats, dit han anlände något efter kl. 5. Äfven bron var fylld af polisbetjening, och allmänheten fick icke slippa deröfver. Emellertid gjordes undantag för Rochefort, emedan han var deputerad. I Neuilly, der under Hela dagen ingen polis visade sig, gick det under tiden högst lifligt till. Efter ceremoniens slut aflägsnade sig så småningom de hKundrafemtiotusende, som närvarit vid begrafningen, i skarör, bestående af 2 ä 5 tusen menniskor hvardera. En sådan skara var dock mycket väldigare än de andra: den torde ha utgjorts af 50 å 60 tusen män, qvinnor och barn. Denna sistnämnda folkmassa, som omkring kl. 6 Korå till Chåmps Elysåes, gaf anledning till den choc, hvarom i gårdagens referat talades och vid hvilken inrikesministern var närvarande, sittande till häst. Juni-scenerna upprepades. Polisen och husarerna störtade med verkligt faseri in på folket, som sökte sin tillflykt i sidoallkerna, bakom buskarne och träden. Blessyrer och häktningar förekommo. Härefter spredo sig hopurne åt flera håll, sjungande marseljäsen och ropande: ned med Kejsaren! Dock kom det icke vidare till några allvarsamma uppträden: En skara, som drog fram utefter boulevarderna, råkade vid sjutiden i konflikt med polisen på Boulevard Montmrärtre. Många af folket voro beväpnade med revolvrar och dolkar samt gjorde motstånd. Också blefvo flera polistjenstemän tråkteräde med dolkstygn, och några af örostiftarne häktade. Från kl. 8 blef det temligen lugnt på Boulevard Montmartre. Mindro hopar, som sedan ströko genom gatorna, skingrades lätt af polisen. Dock berättas att efter kl. 11 på ett ställe uppstått ett slaägsmål, som ledde till ett par personers ärresterande. En polisbetjent lärer ha dödats. Han änföll en person med battongen i högsta hugg, men innan han hann tilldela den anfallne det tillämnade slaget, ryckte denne upp en dolk och stötte den i hans bröst. x x . 3 Den högsta domstol, som, enligt kejserlig fesolution af 1852, ensam eger att pröfva och döma i åtal mot medlemmar af den regerande familjen, sammansättes på följande sätt : förste presidenten i kejserliga domstolen i hvarje departement uttager genom lottning namnet å en ledamot af departementets generalråd. Sålunda fås 90 jurymän, af hviika dock ingen får vara minister, senator, deputerad eller medlem af hemliga rådet. Bland dessa 90 uttagas åter genom lottning 36 ordinarie jurymän och 4 suppleanter. 36 personer utgöra sålunda den högsta domstolen. För att fälla måste minst 20 förklara den åtalade skyldig. Har juryn detta gjort, så bestämmes ansvaret af en domkammare, sammansatt. af ledamöter utaf kassationsdomstolens. RÅÄTTAG. OCH POLISNYHETAA — RÄDHUSRÄTTEN. de