— 82 —
— Halfdan är bra snäll, sade hon, då Agda
och hon blefvo allena, han vet att jag plågas
af att han hela timmar, innan han går till:
hvila, promenerar, och derför behöll han rum-
met i flygeln.
Hvad Agda tänkte, då modren yttrade detta,
ville hon den följande morgonen icke ihåg.
komma, ty det var icke några glada tankar,
När solen helsade jorden med sina första
strålar, vaknade Agda vid bullret af en vagn,
som rullade bort från gården. Hon öfver-
raskades deraf, ty derifrån kunde icke någon
annan än de sjelfva eller deras gäster begifva
sig. Inspektoren bodde ett stycke från Stjernvik.
Som Agda icke lyckades somna igen, klädde
hon sig och gick ut för att hemta frisk luft.
På gården mötte hon öfverstens betjent.
— Hvem var det som åkte bort? frågade hon.
— Det var löjtnanten och unge herrn, blef
svaret.
Nöjd med denna upplysning, promenerade
Agda genom parken öfver den tufviga och
steniga slätten ned till stranden.
Det blåste en frisk vind, vattnet var hög-
plått med hvitt skum på de fräsande vågorna.
Alla de vemodiga tankar, som den föregående
aftonen plågat henne, blåste bort, sinnet blef
åter friskt och fullt af hopp. Sittande på en
sten, följde hennes blick de rullande vågorna, un-
der det hon byggde luftslott för framtiden. Hon