och breda lindalln. I samma ögonblick vagnen svängde upp på gården, började vattenkonsten spela och med: stor friköstighet kasta omkring sig ett yrande regn af vattenperlor. Den stora praktfulla byggnaden, de eleganta flyglarna och den med : höga, lummiga träd omgifna gården, smyckad med rosenbuskar och dekorerad medgräsmattor, togo sig väl ut, då vagnen gjorde en -halfeirkel, innan den stannade framför trappan. Halfdan fann sig angenämt öfverraskad af Stjernviks yttre. Han hade i tre och en half timma setat midt för Agda; han hade wunderhela färden haft hennes sköna ansigte framför sina blickar och hade, under det de talade med hvarandra, oafvändt fått skåda ini dessa ögon, som på honom gjort ett oförgätligt intryck. Under denna korta resa var han så godt som ensam med henne, ty öfversten sof oafbrutet. Den isjelfbeherrskningens konst ovane Halfdan undergick. ett svårt prof. Kosta hvad det ville, måste han tillbakahålla hvarje: rörelse, som förrådde hans känslor ; icke en enda blick fick sqvallra om: hvad hans hjerta erfor. Det gafs ögonblick under dessa tre timmar, då han fördömde den svaghet, som förledt honom att följa öfverstens till deras hem. Haf och land borde han lägga mellan sig och Agda, det sade förnuftet, men då hon log mot honom, tystnade förnuftet, och han tyckte sig