EA nn
icke blitva lycklig med den der mannen, ty
ingen på jorden kan älska dig som din stac-
kars förtviflade dotter Agda.
— Stackars min lilla flicka, suckade Ot-
tilia med tårar i ögonen, hon är så känslig,
så exalterad och så barnslig. Hvad det be-
dröfvar mig att jag skall tillskynda henne
sorg. Jag skall genast skrifva till det kära,
kära barnet och lugna henne.
— Borgmästarinnan önskar tala vid frun,
yttrade Magdalena och stadk in hufvudet, för
att öfvertyga sig att borgmästarinnan fick
komma in. Då Magdalena fann de förlofvade
sitta ett stycke från hvarandra, öppnade hon
dörren och släppte in den värda gästen, innan
Ottilia hann uppmana henne att göra det.
Halfdan sammanvek Agdas bref och stop-
pade det i bröstfickan.
Det stackars frånvarande barnets kärleks-
fulla utgjutelse glömdes snart åter, och det
så fullkomligt, att Ottilia icke kom att skrifva
till Agda före bröllopet... Den intagande en-
kan hade så mycket att tänka på och be-
styra med under dessa veckor, att denna glöm-
ska torde kunna urskuldas.
Halfdan kom icke heller att tänka på sin
blifvande styfdotters bref; hans tankar upp-
togos af så mångahanda andra saker.