EA nn icke blitva lycklig med den der mannen, ty ingen på jorden kan älska dig som din stackars förtviflade dotter Agda. — Stackars min lilla flicka, suckade Ottilia med tårar i ögonen, hon är så känslig, så exalterad och så barnslig. Hvad det bedröfvar mig att jag skall tillskynda henne sorg. Jag skall genast skrifva till det kära, kära barnet och lugna henne. — Borgmästarinnan önskar tala vid frun, yttrade Magdalena och stadk in hufvudet, för att öfvertyga sig att borgmästarinnan fick komma in. Då Magdalena fann de förlofvade sitta ett stycke från hvarandra, öppnade hon dörren och släppte in den värda gästen, innan Ottilia hann uppmana henne att göra det. Halfdan sammanvek Agdas bref och stoppade det i bröstfickan. Det stackars frånvarande barnets kärleksfulla utgjutelse glömdes snart åter, och det så fullkomligt, att Ottilia icke kom att skrifva till Agda före bröllopet... Den intagande enkan hade så mycket att tänka på och bestyra med under dessa veckor, att denna glömska torde kunna urskuldas. Halfdan kom icke heller att tänka på sin blifvande styfdotters bref; hans tankar upptogos af så mångahanda andra saker.