ket afgjordt beslutat sig för atticke göra upp-
ror. Hr de Girardin säger vidare att en a
m af 900,000 man, utan något krig att sy
-Belsätta den ned, ovilkorligen måste leda till
enarepublik; och han påminner kejsaren om
dessa den hel. skriftens ord: Den som tager
till svärdet, skall med svärd förgås.
x
x k
Om den franska militärens ställning i po-
Utiskt afseende kan man bilda sig ett begrepp
af det faktum att tvenne soldater, tillhörande
Paris garnison, nyligen blifvit deporterade,
derför att de vågat bevista ett valmöte. I
Rappel förekommer en artikel härom af J.
Michelet. Den gamle professorn och historie-
skrifvaren önskar bidraga till den subskrip-
tion, som för dessa två soldater föranstaltats.
Det är sannt att Napoleon, huru mycket han
än vid statskuppen vädjade särskildt till ar-
möns opinion, några få månader scdnare
praktiskt fråntog soldaterna den rösträtt de
innehaft under republiken genom att förordna
att de ej längre finge votera annorsti
i sina resp. hemorter. Som naturlig
ska få af dem kunde undfå permission fi
att afgifva sin röst, var armån sålunda i det
närmaste beröfvad en af de vigtigaste med-
borgerliga rättigheterna. Den oförsonliga pre
sen söker nu uppväcka missnöje bland militä-
ren, och historien om sergeant Boichot, som
är 1848 valdes till deputerad för Paris med
en betydlig majoritet, under det hans med-
täflarej. marskalk Bugeaud, föll igenom, be-
rättas i en form, hvarmed tydligen afses att
framkalla så stor sensation som möjligt. När
det blef kändt, att Boichot var kandidat, sökte
de militära myndigheterna locka honom att
afstå från kandidaturen genom erbjudande af
ett par löjtnantsepåletter. Boichot afslog an-
budet och blef då under en lumpen före-
vändning arresterad. Efter förloppet af tre
veckor lössläpptes han och fördes till krigs
ministern, som bjöd honom på middag. Ser-
geanten undanbad sig äfven denna oväntade
ära, och först sedan han lemnat krigsdeparte-
mentets lokal samt köpt sig en tidning, erfor
han skälet till den så förvånande artigheten —
han läste att han var vald till representant
för Paris.
Derne sergeant Boichot lefver ännu: och helt
nyligen stod i Rappel att läsa ett så lydande
bref från honom:
Brässel den 22-nov.
Herr Redaktör!
Jag sänder er min skärf till bidrag åt de
två soldater, som fallit offer för kejserlig de-
spotism. Den förhatliga handling af godtycke,
hvaraf de nu lida, måste öppna allas ögon, ty
den utgör ett ytterligare bevis på att decem-
ber-regeringen beslutit beröfva armön allmänna
medborgerliga rättigheter och göra densamma
till ett viljelöst verktyg åt makten. Men hämn-
dens timma är nära, och jag hyser den öfver-
tygelsen att, då den kommer, våra soldater,
alla söner åt arbetets min, skola förstå att
folkets sak är deras. Mottag min broderliga
belsning!
Boichot, f. d: sergeant-major,
f. d. folkrepresentant.
Genom den omtalade subskriptionen voro
för en vecka sedan 1,168 frank samlade. En-
ligt flera tidningars utsago, finnag bland de
bidragande ganska många soldater. Denna
förelse bynbstverkligen vara af stor vigt; det
är ett helt nytt symptom, af hvars utveckling
mycket är att vänta. Det vore oförnuftigt att
antaga, det ärmåns stämning är densamma nu
som är 1851. BSoldaterna måste, trots all dis-
ciplinens stränghet, insupa den mening som
är landets — och alltså kan det äfven i af-
seende på dem icke vara så mycket värdt
med kejsarens prestige; som man vill låta på-
skina.
Från Rom erfar man nu att det ckume-
niska mötets förhandlingar skola på det strän-
gaste hemlighållas; på det att intet må i för-
tid kommenteras af pressen. Få se nu, hvem
som är mäktigare; påfven eller tidningspres-
sen, och huruvida det skall vara möjligt för
påfren att hålla pressens argusögon ute. -
mellertid skall vakt hållas kring mötets lokal,
och deltagarne i detsamma skola afligga den
strängaste tysthetsed, till hvilka försigtighets-
mått kommer den omständigheten, att förhand-
lingarne skola föras på det döda latinska språ-
ket. Man kan emellertid vara lugn. Både
Times och andra blad skola nog sätta all-
mänheten i tillfälle att, det oaktadt blicka in
i dessa mörksens gerningar och bedöma