186 —
som äro så lyckliga som jag och få sitt
allra första tycke — och, för att vara
fullt uppriktig, vill jag förtro dig, Martha,
att jag varit kär i Leiler, alltsedan jag såg
honom i Marstrand för ett år sedan,
— Oafbrutet, Amelie?
— Jaha, just oafbrutet.
— Se mig i ögonen, Amelie, och säg mig
detta.
-- Min Gud, hvad du är plågsam, Martha
du borde blygas att icke tro mina ord.
- Jag har långt mera förtroende till hvad
jag läser i ditt ansigte, och, Amelie, hvar-
för denna förställning oss emellan? Se,
om icke klara tårar stå dig i ögonen . .
O, Amelie! har jag under årens lopp så
litet varit din syster, att du icke fattat mera
förtroende till mig? Hvarför. vill. du slå dun-
steri ögonen på mig? Jag kanske ändock
känner dig bättre, än du gör sjelf, och jag är
fast besluten att rädda dig från att begå
en dårskap, som skulle kosta både din och —
Wilners lycka...Ja, nu är det sagdt, och du
behöfver ej vända bort ditt ansigte för att
dölja din rodnad . .. Det måtte vara bra
mycket klokare af dig: att tycka om Wil-
ner, som du känner och hvilkens karakter du
från barndomen lärt dig värdera, än att
fatta böjelse för den förstkommande främ-
ling; och då du icke velat lyda de råd, jag
hittills gifvit dig, eller antaga de skäl, jag
uppställt mot ditt giftermål med Leiler, så