frp
Suez-kanalens invigning.
Tack vare hr Robert Watt — redak-
tören af vår danska kollega Dagens Ny-
heder — äro vi i tillfälle att redan nu
meddela en liflig skildring af festlighe-
terna vid Port Said och första dagens
resa på den märkvärdiga kanal, som nu
skiljer Afrika från Asien.
Hr Watts bref derifrån lyder i öfver-
sättning sålunda:
På Suez-kanalen den 17 nov.
— — Klockan mellan 9 och 10i går på mor-
gonen hade La Guienne intagit sin plats
bland alla de öfriga med flaggor prydda far-
tygen. På ena sidan om oss låg ett franskt
krigsfartyg, på den andra ett egyptiskt, hvars
högst kuriösa besättning vi således hade godt
tillfälle att studera. Med sina långskörtade
uniformer, sina röda hufvudbonader och bara
fötter sågo de alldeles ut som markattor på
positiv, när de äntrade upp för att manna rå,
och det skedde i hvart ögonblick; ty oupp-
hörligen passerade en furstlig person i sin
slup, och hvar gång detta inträffade, manövre-
rades ombord på egyptiern, och hans kanoner
dundrade midt för vår näsa. Hela dagen
fortgick kanonaden utan afvändo, och då man
frågade en eller annan: Hvarför skjuter ni?
fick man till svar: Det vet jag verkligen
icke; men min sidokamrat aflossade ett skott,
och derför måste jag göra så med.
Värst blef det dock inemot kl. 3, då de
furstliga personerna och vice-konungens gä-
ster gingo i land för att öfvervarainvignings-
festen.
Genom regementer af egyptiska soldater
begaf man sig på ett slags golf af bräder
från en stor äreport vid landstigningsbryggan
till de tre nyligen uppförda praktfulla kiosker,
der ceremonien skulle försiggå. I den blå
och gröna hade kyrkans dignitärer plats; i
den stora röda kiosken midtemot de två an-
dra var plats för de inbjudna, hvilkas första
led utgjordes af de furstliga gästerna. I mid-
ten skulle vice-konungen JLsemail Pascha
sitta. Han är en undersätsig, temligen
starkt byggd man med ljusa polissonger och
ett fylligt, blekt ansigte samt har den
slöa blick, man som oftast träffar hos öster-
ländska furstar: Han hade på sig den ound-
gängliga röda hufvudbonaden och var iklädd
en med broderier öfversållad blå uniform,
Till venster om honom satt kejsarinnan af
Frankrike, lika vacker, lika graciös som nå-
gonsin, Och man kom. ovilkorligen att tänka
på de två franska officerare, som nyligen,
hvar på sitt sätt, afdagatagit sig sjelfva af
kärlek till den sköna kejsarinnan. Hon hade
kommit till Port Said från Alexandria ombord
på VAigle och seglat in i hamnen omedel-
bart före oss. Kejsarinnan bar en atlaskläd-
ning i mycket ljus pensefärg, hvilken klädning
var rikt besatt med blonder och spetsar af
hvitt silke. I den med en ljus glacthandske
beklädda handen hade hon en hvit sidenpara-
soll; på hufvudet bar hon en liten svart hatt
med plym, och det nedfällda, koketta, svarta
floret förhöjde ännu mer den blonda kejsa-
rinnans skönhet, Vid hennes sida hade kej-
saren af Österrike sin plats. Hans drägt
utgjordes af den bekanta hvita uniformen, och
på hufvudet hade han en trekantig hatt med
stor grön fjäderbuske. Derefter kom kron-
prinsen af Preussen, och ytterst till venster
satt prinsen af Nederländerna. På vice-konun-
gens högra sida märktes prinsessan af Neder-
länderna, och bredvid henne hade Englands
representant, hr Elhot, sin plats.
Efter en kort, med hög röst framsagd bön
och derpå följande välsignelse öfver vattnet
vände sig presternas stora skara mot den röda
kiosken, och en hög kyrklig embetsman höll
sedan med mycken oratorisk färdighet ett tal
på franska. Han erinrade om det nu full-
AA ro