frp Suez-kanalens invigning. Tack vare hr Robert Watt — redaktören af vår danska kollega Dagens Nyheder — äro vi i tillfälle att redan nu meddela en liflig skildring af festligheterna vid Port Said och första dagens resa på den märkvärdiga kanal, som nu skiljer Afrika från Asien. Hr Watts bref derifrån lyder i öfversättning sålunda: På Suez-kanalen den 17 nov. — — Klockan mellan 9 och 10i går på morgonen hade La Guienne intagit sin plats bland alla de öfriga med flaggor prydda fartygen. På ena sidan om oss låg ett franskt krigsfartyg, på den andra ett egyptiskt, hvars högst kuriösa besättning vi således hade godt tillfälle att studera. Med sina långskörtade uniformer, sina röda hufvudbonader och bara fötter sågo de alldeles ut som markattor på positiv, när de äntrade upp för att manna rå, och det skedde i hvart ögonblick; ty oupphörligen passerade en furstlig person i sin slup, och hvar gång detta inträffade, manövrerades ombord på egyptiern, och hans kanoner dundrade midt för vår näsa. Hela dagen fortgick kanonaden utan afvändo, och då man frågade en eller annan: Hvarför skjuter ni? fick man till svar: Det vet jag verkligen icke; men min sidokamrat aflossade ett skott, och derför måste jag göra så med. Värst blef det dock inemot kl. 3, då de furstliga personerna och vice-konungens gäster gingo i land för att öfvervarainvigningsfesten. Genom regementer af egyptiska soldater begaf man sig på ett slags golf af bräder från en stor äreport vid landstigningsbryggan till de tre nyligen uppförda praktfulla kiosker, der ceremonien skulle försiggå. I den blå och gröna hade kyrkans dignitärer plats; i den stora röda kiosken midtemot de två andra var plats för de inbjudna, hvilkas första led utgjordes af de furstliga gästerna. I midten skulle vice-konungen JLsemail Pascha sitta. Han är en undersätsig, temligen starkt byggd man med ljusa polissonger och ett fylligt, blekt ansigte samt har den slöa blick, man som oftast träffar hos österländska furstar: Han hade på sig den oundgängliga röda hufvudbonaden och var iklädd en med broderier öfversållad blå uniform, Till venster om honom satt kejsarinnan af Frankrike, lika vacker, lika graciös som någonsin, Och man kom. ovilkorligen att tänka på de två franska officerare, som nyligen, hvar på sitt sätt, afdagatagit sig sjelfva af kärlek till den sköna kejsarinnan. Hon hade kommit till Port Said från Alexandria ombord på VAigle och seglat in i hamnen omedelbart före oss. Kejsarinnan bar en atlasklädning i mycket ljus pensefärg, hvilken klädning var rikt besatt med blonder och spetsar af hvitt silke. I den med en ljus glacthandske beklädda handen hade hon en hvit sidenparasoll; på hufvudet bar hon en liten svart hatt med plym, och det nedfällda, koketta, svarta floret förhöjde ännu mer den blonda kejsarinnans skönhet, Vid hennes sida hade kejsaren af Österrike sin plats. Hans drägt utgjordes af den bekanta hvita uniformen, och på hufvudet hade han en trekantig hatt med stor grön fjäderbuske. Derefter kom kronprinsen af Preussen, och ytterst till venster satt prinsen af Nederländerna. På vice-konungens högra sida märktes prinsessan af Nederländerna, och bredvid henne hade Englands representant, hr Elhot, sin plats. Efter en kort, med hög röst framsagd bön och derpå följande välsignelse öfver vattnet vände sig presternas stora skara mot den röda kiosken, och en hög kyrklig embetsman höll sedan med mycken oratorisk färdighet ett tal på franska. Han erinrade om det nu fullAA ro