industri. Sedermera ha vi erfarit att sedan någon tid här i Stockholm (n:o 32 Vesterlånggatan) finnes en halmhattsfabrik, anlagd af Hrr MH. Andersson komp. Denna fifmå är villig och beredd att uppköpa halmflätor, så vida de kunna. lemnas af samma godhet och till samma pris som utländska. De hushållningssällskaper och enskilda personer, hvilka berömligt verkat och gjort uppoffringar för halmflätningskonstens uppkomst, kunna genom korrespondens med berörde firma erhälla pfoföå det slags flätor som behöfvas, äfvensom andra nödiga upplysningar. Behöfver ni frimärken, så är det ej längre. nödigt att skicka ett bud till postkontoret för att köpa sådana. Skrif blott en reqvisition på huru många och hvad slags märken ni önskar, adressera brefvet till--Brefbärare-expeditionen i Stockholm, stoppa brefvet i en postlåda, och sednast dagen derpå har ni en postyaktmästare hos er med de önskade märkena, för hvilka han mottager betalningon. Det är lika beqvämt som att prenumerera på Dagens Nyheter. Men det är minsann icke många embetsverk, som bereda sådana lättnader åt sina kunder, som postverket nu för tiden. Sällskapet De fattigas vänner. Vid sammankomst å börsen den 1 dennes tillkännagaf ordföranden, grosshandlaren Schalin, att enkedrottningen til sällskapets förfogande öfverlemnat 1,000 rdr att användas till inköp af ved för utdelning till behöfvande inom hufvudstaden. Vid samma tillfälle tillstädeskömmo de barn, 64 till antalet, hvilka tilldelats fullständiga beklädnader. Till skattmästare efter handlanden Ramström, som med döden afgått, utsågs kakelugnsmakaren Björkvall. En förening för en praktisk läroanstalt för qvinnor lärer här ha bildat sig i all tysthet, dock ej så tyst, att ju icke en korrespondent från Stockholm till Lunds Veckoblad kunnat få besked derom. Enkedrottningen har ställt sig i spetsen för företaget, som afser icke endast att öppna atelierer med skickliga lärare för qvinnor i sådana brancher af slöjdverksamhet, der den enskilde arbetaren eller arbetarinnan icke kunnat uthärda konkurrens med de utländska, särdeles fransyska fabrikanterna, utan äfven att genom antagna agenter försälja arbetets produkter. Meningen är, om vi ej oriktigt uppfattat den, att på samma gång uppfostra till konstskicklighet, sätta arbete i händerna på många arbetslösa och förskaffa landet nya industrigrenar. Den nu projekterade praktiska undervisningsanstalten kan betraktas såsom ett supplement, för att fylla hvad slöjdskolan icke förmår åstadkomma. flelgeandsholmens ordnande. Ofvannämnde korrespondent förtäljer att konungen i dubbel bemärkelse har sitt öga fäst på holmens förskönande. Icke längre såsom en framtidstanke, liggande långt bort i fjerran, skall numera en plan i sådant afseende vara allvarsamt påtänkt. Hofstallet har hittills utgjort det svåraste hindret för Helgeandsholmens omgestaltning, men det säges nu att, ehuru med uppoffringar från konungens sida, det snart nog skall visa sig en utväg att få bort nämnda stalllokal. Alla husen på holmen komma derefter att rifvas och holmen sänkas till ungefärligen i nivå med Strömparterren (?!) samt att med träd planteras. Stränderna skulle afskäras och rundas, och, det märkligaste af allt, Carl XII:tes staty skulle förfyttas från sin nuvarande plats till den sålunda helt och hållet förändrade Helgeandsholmen. Fernbärarne och deras wutskylder. Åtskilliga jernbärare ha af drätselnämnden verkligen blifvit afskedade för att de icke erlagt förra årets utskylder. Lämpligare hade vil varit att nämnden låtit innehålla af deras aflöning så mycket som erfordrades till debetsedlarnes betalande. Någon. tillförlitlig lista synes icke ha varit uppgjord öfver de försumlige, ty det hände att en jernbärare. som verkligen fulloeiaort gin