SS UU
men du kan förstå, min göde Gistaf, att
den som: får hjelp måste på allt sätt be-
mötas med grannlagenhet, och jå färre som
veta deröm desto bättre — och nu är för-
hållandet att jag af en händelse fått veta
om denne yngling och att han är värd hjelp;
men han är tillika mycket stolt — på så
sätt som hvar och en bör vara, att han
-helst vill hjelpa sig sielf. Pappa hade just
sändt honom de samma penningarne som vi
nu skola lägga i brefvet och han sände dem
af ofvannämnde skäl tillbaka. Ser du, mitt
barn, det är just för att han icke skall
kunna undgå att mottaga dem, som vi ej
sätta något Namn under brefvet och han
icke skall veta hvarifrån de komma, och
det bör ingen veta mer än du och jag, för
vi göra ju icke detta för att blifva tackade
och berömda utan endast för att tjena yng-
lingen.
— Ja, det begriper jag, för det har du
lärt mig att det är mycket fult att skryta
med det lilla goda man kan göra och så
gör du det alltid sjelf då ingen ser det:
Just som när du stuckit en bok eller an-
nan gåfva under vår hufvudkudde och sade
att snälla barns tomte gjort det; men ser
du, Martha och jag ha alltid begripit att
det var vår egen mamma som var vår
tomte. -— Ja, det är mycket rätt, fortfor
Gustaf med stor ifver.: Just som när du