stack matköytet genom fönstret till. halta
Stina och sade, att det skulle smaka henne
bättre om hör trödde att en snäll tomte
lagt det der — och nu vill du att denne
gosse skall också tro på en tomte. — Ja,
ja! mamma, tyst du bara — kan du tiga,
nog kan jag vara tomte.
— Nå, det är godt. Låt-se att du alltid
blir en god tomte och aldrig har andra hem-
ligheter än sådana, som en god tomte kan
ha på sitt samvete.
— Ja, älskade marima! ja, det vill jag!
utropade gossen och flög högt gråtande i
modrens utsträckta armar.
Ehuru detta aflupit alldeles efter önskan,
hade likväl Maria liksom litet ondt sam-
vete öfver att hon gjort det utan sin mans
vetskap och tänkte med förskräckelse på,
om detta i sig sjelf oskyldiga hemlighets-
makeri kunde ingifva Gustaf någon håg och
vana att företaga något bakom ryggen på
sin far; men nu var det gjordt och hon be-
slöt att städse ha ett vaksamt öga på sin
son och uppbjuda hela sin förmåga att mot-
arbeta det onda frö hon möjligen mot sin
vilja utsått.
— Du lofvar mig, Gustaf, att vara upp-
riktig i allt met din far och mig, sade hon
i sitt hjertas ängslan då hon tryckte af-
skedskyssen på sonens panna;