börjar genaet, ty hvad skall den stackars gossen lefva af, och . .. — Ja, ja kära du! Jag skall sända Honom ett par hundra redan i morgon, afbröt Rudolf otåligt. — Tack, min vän! Jag visste nog att ditt goda hjerta ej förnekade sig. Med morgondagens post sände verkligen majoren ett rekommenderadt bref till Wilhelm. Postdagen derpå kom det tillbaka med ett häftigt men bestämdt afslag från Wilhelm, att emottaga något understöd af en för honom främmande person, hvars Hjelp skulle få hela karakteren af allmosa, och Wilhelm ansåg att han borde slå sig fram genom egen kraft och ihärdighet. ! Rudolf blef förargäd, kallade honom en sförskämd pojke och löfvade sig sjelf att icke vidare bekymra sig om honom. Fiu Maria kände ett stygn i hjertat och tänkte för sig sjelf: säkert var det något i Rudolfs bref som sårat ynglingens stolthet; det är icke e hvar som kan fördraga hjelp på hvad vilkor som helst. Maria erfor en så fig sympati för den stolte ynglingen, att Hoa funderade hit och dit för att låta denna sympati medföra någon praktisk nytta för honom; men detta hade sig ej alldeles så lätt. Hona tänkte å att rådgöra med doktor Bernard; men fet gick ej an, det vore ju att kompro