börjar genaet, ty hvad skall den stackars
gossen lefva af, och . ..
— Ja, ja kära du! Jag skall sända Ho-
nom ett par hundra redan i morgon, afbröt
Rudolf otåligt.
— Tack, min vän! Jag visste nog att
ditt goda hjerta ej förnekade sig.
Med morgondagens post sände verkligen
majoren ett rekommenderadt bref till Wil-
helm. -
Postdagen derpå kom det tillbaka med
ett häftigt men bestämdt afslag från Wil-
helm, att emottaga något understöd af en
för honom främmande person, hvars Hjelp
skulle få hela karakteren af allmosa, och
Wilhelm ansåg att han borde slå sig fram
genom egen kraft och ihärdighet. !
Rudolf blef förargäd, kallade honom en
sförskämd pojke och löfvade sig sjelf att
icke vidare bekymra sig om honom.
Fiu Maria kände ett stygn i hjertat och
tänkte för sig sjelf: säkert var det något i
Rudolfs bref som sårat ynglingens stolthet;
det är icke e hvar som kan fördraga hjelp
på hvad vilkor som helst.
Maria erfor en så fig sympati för den
stolte ynglingen, att Hoa funderade hit och
dit för att låta denna sympati medföra nå-
gon praktisk nytta för honom; men detta
hade sig ej alldeles så lätt. Hona tänkte
å att rådgöra med doktor Bernard; men
fet gick ej an, det vore ju att kompro-