mettera Månen. Att skrifva till hans vän,
nöotarien Lundqvist, och uppdraga Honom
att tillställa Wilner hvad nödigt var —
nej, det dugde ej, af sämma skäl. Att upp-
draga någon af sitta frantimmersvänner en
dylik kommission? Nej, nej, det kunde gifva
anledning till prat, utläggningar, gissningar
utan all ända. — Nu här jag det! utropade
Maria glad för sig sjelf: Gustaf skall hjelpa
mig. Gossen kan skrifva utanskriften och
afsända brefvet från köping, dit han
skall i skola, och en summa som kommer
från en anonym kan icke sändas tillbaka.
En vecka sednare sade fru Maria till
sin son:
-— Gustaf, min gosse! Du är således myc-
ket glad åt att få komma till skolan?
— Jo, det kän mamma lita på, och hvad
jag skall läsa sedan och taga de väckraste
betyg i hela klassen, det är säkert det —
och läsa latin sedan — jag skall bli en
riktig latinare och -magister med krans. En
sådan magister Som mamma sett krönas
der uppe i -- i —
— I Uppsala, min gosse. Ja det är nu
godt och väl att du så gläder dig åt dina
studier; men då bör du också tänka på att
om ödet velat — om Gud velat, — rättade
sig Maria — att vi förblifvit lika fattiga,
som vi för kort tid sedan voro, så hade du
ej fått komma i skola.
— Ja, då hade jag gått i sjön, mamma,