Uppgif derför hvad han yttrat i detta afse-
ende, och vi skola:se till.
— Herr major, sade ynglingen och blic-
kade stolt och frimodigt omkring sig; herr
major, jag har till denna stund aldrig tänkt
på min välgörares förmögenhet. eller. efter-
sträfvat hvarken stor eller liten del deraf. Det
var hans ömhet, som var mig dyrbar, och att
göra mig denna värdig var mitt mål. Jag
har nu förlorat den enda varelse på jorden,
som jag haft skäl att älska, som gjort mig
godt och som genom sina egna handlingar
visat mig hvad rätt och ädelt är. Jag hop-
pas att dessa lärdomar ej varit alldeles
förgäfves — jag skall nu sjelf bryta. min
bana eller förgås på försöket. Jag kom icke
hit för: att göra några anspråk gällande, en-
dast för att säga detta ställe, mitt barn-
domghem, farväl — och . för att träffa en
vän, notarien Lundqvist.
— Men ni skall icke skiljas: härifrån utan
att medföra, något minne; det är utan; tvif-
vel månget föremål, som kan vara, er kärt.
Den likgiltiga ton, hvarmed dessa ord
yttrades, framkallade mer än deras; futtig-
het en förtrytelsens -rodnad på Wilhelms
kinder och han var på väg att meg en kall
bocning lemna rummet, Han hejdade sig
ock. j
— Om, sade han, ni, herr major, skulle
vilja skänka , mig. något, som förr tillhört
min välgörare, så beder-jag att detrmåtte