är ej längre en främling för den familj som
adopterat det, och denne pojke måtte väl
enligt alla rättsbegrepp ha lika rätt med
dina egna barn, minst sagdt?
— Det tål att tänka på. j
— Nå, tänk då, så du blir grönögd, men
hoppa icke öfver det som ligger närmast
till hands.
— Det vill till att det är en från gam-
malt bepröfvad vän, för att man skall för-
draga ett sådant språk.
oo Fördrag eller fördrag icke, det ger
JAg e os
— Ursäkta att jag stör herrarne, sade
den inträdande mnotarien Lundqvist; men
orsaken , är att Wilhelm Wilner är :hem-
kommen eller, rättare, kommen att för sista
gången se: det hem, som varit honom så
kärt. Han har träffats af ett hårdt slag,
ett slag som. . .
— Hvar har ni pojken? frågade doktorn
med vanlig ifver, utan att afvakta Rudolfs
yttrande.
.; Notarien sände en frågande blick öfver
till denne, liksom om han velat läsa i Ru-
dolfs ansigte sin unge väns, öde; men detta
ansigte var icke alltid att. förlikna vid en
öppen bok, och ingenting tillfredsställande
kunde notarien sluta af. de sammandragna
ögonbrynen, de sänkta ögonen och de bleka
— Vill majoren mottaga häradshöfding