skulle sköta dem? Gamla Stina kanske? — Jag tycker just jag ser henne i sina moderliga bestyr. Göda kyckligar det duger hon till; men barn , . . Fram med ett annat förslag; det der duger ej. — Nej, icke förrän ni tillåtit mig utveckla mitt första. Jag tänkte fråga om icke er syster . . . — Min syster? — Ja, ni har förr ofta uttalat den önskan att er syster skulle komma och bo hos er och såmedelst skaffa er ett trefligare hemlif. Särdeles tyckes mig att ni känt behofvet deraf, sedan ni blef provinsialläkare och bosatt på landet. — Säg snarare straxt utom staden; men det var ändå så mycket att jag kan, likt Carlskroniten som flyttade til Lyckeby, tacka Gud att jag icke är inföding. Jaså, sedan jag kom på landet, har jag alltså önskat att syster min skulle komma och hushålla för mig? Det är sannt, men det var för att få ett lugnt och trefligt hem. Karin är huslig, förståndig, ja, verkligen en förträfflig qvinna med ett lugnt och godt lynne, oaktadt hon ingalunda dansat på rosor under sin ungdom, och att nu belasta hennes och min ålderdom med fem barn, då vi båda varit kloka nog att icke gifta 088 — nej, det är för starkt. Hvart skulle då vår hemtrefnad, vår ro efter lifvets stormar taga vägen — nej, jag tackar hm, hm! Stac