koxmmm—RK R KOKKKK OORRRRKRR XXX -—
MHrigsvetenskapsakademien
och kapten Mankell.
Förliden torsdag berättade Aftonbladet
att krigsvetenskapsakademien, som för
några år sedan antog kapten Mankell till
redaktör och ansvarig utgifvare af akade-
miens tidskrift på vilkor af ömsesidig
uppsägning tre månader före kalenderårs
slut, i sistlidne september uppsagt kon-
traktet och i nästl. oktober antagit annan
redaktör, detta utan att meddela kapten
Mankell några skäl för den vidtagna åt-
gärden. Dock lärer den ej föranledts af
missnöje med det sätt, hvarpå kapten
Mankell skött sitt uppdrag (och härom
har tidskriften sjelf burit syn för sägen).
Aftonbladet har då trott sig finna skälet
till uppsägningen i någon benägenhet å
akademiens sida att straffa hr Mankell
för hans väl bekanta politiska tänkesätt
genom att beröfva honom en inkomst.
Detta synes verkligen icke omöjligt.
Men hvad har icke kapten Mankell
syndat!
Vi erinra oss åtskilligt.
För det första utgaf han i medlet af
1850-talet ett arbete om skärgårdsflottan,
hvari han påyrkade dennas skiljande
från linieflottan och förespådde den sed-
nares undergång, emedan Sverige med
anledning af sjökrigsmaterielens ofantliga
fördyrande (man hade nyss förut börjat
bygga pansarskeppen!) ej skulle ha råd
att underhålla den. Det fanns då, och det
finnes ännu, inflytelserika män som icke
kunna förlåta de stolta linieskeppens ne-
derlag.
Några år sednare, erinra vi Oss, upp-
trädde hr Mankell mot den då ännu an-
sedde och mäktige general Kleen i afse-
ende på frågan om Stockholms befästan-
de. En löjtnant mot en general! Hr
Kleen fick emellertid orätt, och som min-
ne af hans Stockholmska befästningsplan
återstår nu blott den Odelbergska sand-
backen (å ,000 rdr) utanför Skanstull.
Icke långt derefter, erinra vi oss vida-
re, uppträdde hr Mankell såsom en den
ifrigaste ifrare för och till god delskapa-
re af skarpskytterörelsen. Den sågsicke
väl i början, ehuru snart, då den blef
alltför mäktig, den icke längre kunde ig-
noreras, utan tvärtom måste åtminstone
skenbart i någon mån tagas under ar-
marne, hvilket dock troligen ej heller skulle
ha skett, om icke en dåvarande krigsmi-
nister varit personligen gynsamt stämd
mot densamma.
Vi erinra oss vidare att under polska
upproret företog hr Mankell en resa till
de trakter, der striden mot Ryssarne på-
gick, och man visste berätta att han till
och med tog aktiv deli..en så länge han
det kunde. Det sågs icke heller med
blida ögon af ganska höga vederbörande.
Slutligen erinra vi oss — desto bättre
som hr Mankell derutinnan gjorde ge-
mensam sak med denna tidning — att
han kraftigt uppträdde i flera tidningar
med sakrika artiklar mot konungens för-
slag att införäTlottning och koaskription.
Förslaget föll i onåd hos ständerna och
dess motståndare rönte samma öde på
annat håll.
Med zrepresentationsförslagets framgång
följde i-början en -annan ton från högre
ort. Hr Mankell blef kort derefter invald