svarta håret, fördunkla blickens glans och
sätta betryckthetens. prägel på den fordom
raka. och stolta gestalten.
Häradshöfdingen vär så fördjupad i sitt
arbete, att han spratt till likt ett nervsvagt
fruntimmer, då en knackning på hans dört
nödgade honom att dela sisin uppmärksam-
het, och ett temligen vresigt: stig in! ut-
gick från hans läppar, utan att han lyfte
hvarken blick eller penna från papperet.
— HäradstHöfdingenefårslof att gifva mig
litet hushållspenningar, för jag får lof att
skicka Jonas; till stan, gnällde en qvinno-
röst från dörren.
2- Sesäder, skall det nu blifva stadsbud
igen? Om icke mitt minne bedrager mig,
så-var Jonas- ät.staden i måndags — vi
hafva onsdag idag. Hvarenda dag en resa
på två mil, det är något för starkt, och med
beslutsåm min vände sig häradshöfdingen
återtillcsina Papper. t
— Men sir häradshöfdingeny jåg är tvun-
genratt ha hem en Sockertopp; kaffet är
också närapå slut och kryddskåpet tomt
oc råttorna ha ätit upp russina och —
och fanns
Och — förtusan, förskona mig från dessa
intressanta detaljer! Hur mycket vill ma-
dam denna gång ha utöfver: de anslagna
och redan: bekömnå månadspenningarna?
— Jo si, goa häradshöfdingen, jag rår