svarta håret, fördunkla blickens glans och sätta betryckthetens. prägel på den fordom raka. och stolta gestalten. Häradshöfdingen vär så fördjupad i sitt arbete, att han spratt till likt ett nervsvagt fruntimmer, då en knackning på hans dört nödgade honom att dela sisin uppmärksamhet, och ett temligen vresigt: stig in! utgick från hans läppar, utan att han lyfte hvarken blick eller penna från papperet. — HäradstHöfdingenefårslof att gifva mig litet hushållspenningar, för jag får lof att skicka Jonas; till stan, gnällde en qvinnoröst från dörren. 2Sesäder, skall det nu blifva stadsbud igen? Om icke mitt minne bedrager mig, så-var Jonasät.staden i måndags — vi hafva onsdag idag. Hvarenda dag en resa på två mil, det är något för starkt, och med beslutsåm min vände sig häradshöfdingen återtillcsina Papper. t — Men sir häradshöfdingeny jåg är tvungenratt ha hem en Sockertopp; kaffet är också närapå slut och kryddskåpet tomt oc råttorna ha ätit upp russina och — och fanns Och — förtusan, förskona mig från dessa intressanta detaljer! Hur mycket vill madam denna gång ha utöfver: de anslagna och redan: bekömnå månadspenningarna? — Jo si, goa häradshöfdingen, jag rår