FLAMMOR 200001, AMVTS OCK NEWYOTK, Lifvet rör sig i utlandet i flera åfseenden friare än HÖs odd. Så såg jag en afton iLiverpool huru man provisoriskt arrangerade en. bal: på , offentlig. gata.:; en positivspelare föreställde orkestern, de breda trottoarerza. på båda sidor om-gatan bildade dansplatsen, på fruntimmer var öfverflöd, och innan jag visste ordet af. sprattlade jag med i en besynnerlig polka: tra la la la la.... Nå, ja det var-roligt nog för en stund och frivilliga, afgiften utgjorde trå pence! . I stället för att ötan särskild afgift äta Och bo i emigrantkasernen, föredrog jag att taga in på ett af Liverpools många privathotellef och ångrar icke den deräf föranledda extra afgiften. Jag kom nemligen sålanda i tillfälle att kasta en blick i det engelska lifvets vår nor och förhållanden. Bland annat anmärkte jag, att den unga, vackra och i alla afstenden lady-lika dottern i huset — enda barnet af förmögna föräldrar — dagen i ända tjenstgjorde såsom uppasserska i det offentliga skänkrammet, till hvilket hvem som helst hade tillträde. (Innanför detta funnos rum, afsedda för de finare kunderna.) Jag är öfvertygad.,att hennes person, skulle. vara en prydnad för salongen; men säkert är, att hon i egenskap af husets förnämsta. tjenariona gjorde detsamma en. väsentlig nytta — och det är mer än manckaw säga om mga, för: mögna flickor i allmänhet. Anmärkas bör dobk? ätt måoga förhållanden i utlandet göra jä lättare för den väl uppfostrade flickan att jeltaga i göromål; hvilka i Sverige anses för henne mindra passahde: Så kutdedet ti ex., med afseende på nyssnämnda fall; aldrig inträffa, att en af hotellets tjensteflickor blef på minsta .sätt.— i ord eller handling — förnärmad vare sig af den druckne sjåaren eller den drockne gentlemannen. -— rr cc SR Första brefvet. Andra afdelningen. Innehåll: Emigrantsånger. — En irländsk seminarist contra Luther. — Nöjen och faror på oceanen. Song of an Irish Girl. Then manysithe youth have left their home For freedoms shore — Whohave left their friends and sweethearts Theit face to see no more. In crossing the Atlantic your graves are made — So stop at home An do not roam From your lovely Irish maid! Ofvanstående vers är ordagrannt upptecknad efter såogerskans diktamen — och tager jeg mig friheten gifvaj följande öfversättning deraf: Så mången ung man har lemnat vår ö För att gå till frihetens land — Har lemnat sin vän och sin älskade mö För att aldrig mer trycka dess hand. Men vet att Atlanten — det vida haf — Ren gräft din graf! Så stanna i hemmet att lefva och dö Med din älskade irländska mö ! Det var en vacker och solvarm septemberdag, då denna enkla sång med sitt välljud smekte Atlantens gröna våg ock kring såtigerskan samlade en krets af lyssnande emigranter. Melodien var en sf de vackraste man kan höra, och föredraget rent och bet hagligt. England och Irland äro rika på vackTa och anslående folkvisor; hvilka oka sjungas utmärkt -väl — någöt som ej är att undra öfver i länder, der kyrkomusiken står så högt. j Till jemförelse. meddelar jag följande verser ur en tysk emigrantsång, hvilken några goda bijrare i qvartett afsjöngo: Wenw wir hundert Thaler shätten Thiäten wir tns nennen Americaner — Wir reisen nach America S Mit Freude. Als wirfangen-zu fahren an So fangen alle Glöcklein zu läuten an — Wir reisen nach America Mit Freude. Såsom läsaren finner, göra dessa verser icke anspråk på någon poetisk lyftning, och jag misstänker äfven, att den bäjerska munarten icke är synnerligt lämplig för sång. Efterföljande visa, .med . hvilken tvenne raska smålandsgossar väckte stort uppseende ombord, målar i lifliga färger den svenska emigrantens förhoppningar om ett angenämt och pjutningsrikt lif på andra sidan Oceanen. Den lyder så: Vi ha bröder långt ifrån Öfver salta vattnet; Vi lemna af dem skuggan qvar Hem i lugna kojan. Sedan ha vi minnet qvar Af den kitra bojan. Ack, hvad det var-löjeligt! Var det inte fröjeligt! Skada att Amerika Ligga skall så långt ifrån ! Der haren springer rundtomkring Hvart man sig der vänder — Detta är en herrlig ting: Det har ingen ända: Och punsch och kaffe regna ner! Stekta gäss och annat mer Flyga in på bordet Med knif och gaffel i låret. Ack, hvad ete. Träden der på marken stå Fulla utaf söcker; Landet är af fliekor fullt — Alla fina docker: Önskar man sig en af dem, Får man straxt tre, fyra, fem, Som så vänligt smilär Och till sängen ilar. Der går solenaldrig ned, Slägting är hvar: menniska, Der är ock-enständig fred, Alltid är der trefligt! Dinnima dar etiillda oth