FLAMMOR 200001, AMVTS OCK NEWYOTK,
Lifvet rör sig i utlandet i flera åfseenden
friare än HÖs odd. Så såg jag en afton iLi-
verpool huru man provisoriskt arrangerade
en. bal: på , offentlig. gata.:; en positivspelare
föreställde orkestern, de breda trottoarerza.
på båda sidor om-gatan bildade dansplatsen,
på fruntimmer var öfverflöd, och innan jag
visste ordet af. sprattlade jag med i en be-
synnerlig polka: tra la la la la.... Nå, ja
det var-roligt nog för en stund och fri-
villiga, afgiften utgjorde trå pence! .
I stället för att ötan särskild afgift äta Och bo
i emigrantkasernen, föredrog jag att taga in
på ett af Liverpools många privathotellef och
ångrar icke den deräf föranledda extra af-
giften. Jag kom nemligen sålanda i tillfälle
att kasta en blick i det engelska lifvets vår
nor och förhållanden. Bland annat anmärkte
jag, att den unga, vackra och i alla afsten-
den lady-lika dottern i huset — enda barnet
af förmögna föräldrar — dagen i ända tjenst-
gjorde såsom uppasserska i det offentliga
skänkrammet, till hvilket hvem som helst hade
tillträde. (Innanför detta funnos rum, af-
sedda för de finare kunderna.) Jag är öf-
vertygad.,att hennes person, skulle. vara en
prydnad för salongen; men säkert är, att hon
i egenskap af husets förnämsta. tjenariona
gjorde detsamma en. väsentlig nytta — och
det är mer än manckaw säga om mga, för:
mögna flickor i allmänhet. Anmärkas bör
dobk? ätt måoga förhållanden i utlandet göra
jä lättare för den väl uppfostrade flickan att
jeltaga i göromål; hvilka i Sverige anses för
henne mindra passahde: Så kutdedet ti ex.,
med afseende på nyssnämnda fall; aldrig in-
träffa, att en af hotellets tjensteflickor blef
på minsta .sätt.— i ord eller handling — för-
närmad vare sig af den druckne sjåaren
eller den drockne gentlemannen.
-— rr cc SR
Första brefvet.
Andra afdelningen.
Innehåll: Emigrantsånger. — En irländsk semi-
narist contra Luther. — Nöjen och
faror på oceanen.
Song of an Irish Girl.
Then manysithe youth have left their home
For freedoms shore —
Whohave left their friends and sweethearts
Theit face to see no more.
In crossing the Atlantic your graves are made —
So stop at home
An do not roam
From your lovely Irish maid!
Ofvanstående vers är ordagrannt uppteck-
nad efter såogerskans diktamen — och tager
jeg mig friheten gifvaj följande öfversättning
deraf:
Så mången ung man har lemnat vår ö
För att gå till frihetens land —
Har lemnat sin vän och sin älskade mö
För att aldrig mer trycka dess hand.
Men vet att Atlanten — det vida haf —
Ren gräft din graf!
Så stanna i hemmet att lefva och dö
Med din älskade irländska mö !
Det var en vacker och solvarm september-
dag, då denna enkla sång med sitt välljud
smekte Atlantens gröna våg ock kring såti-
gerskan samlade en krets af lyssnande emi-
granter. Melodien var en sf de vackraste
man kan höra, och föredraget rent och bet
hagligt. England och Irland äro rika på
vackTa och anslående folkvisor; hvilka oka
sjungas utmärkt -väl — någöt som ej är att
undra öfver i länder, der kyrkomusiken står
så högt. j
Till jemförelse. meddelar jag följande ver-
ser ur en tysk emigrantsång, hvilken några
goda bijrare i qvartett afsjöngo:
Wenw wir hundert Thaler shätten
Thiäten wir tns nennen Americaner —
Wir reisen nach America S
Mit Freude.
Als wirfangen-zu fahren an
So fangen alle Glöcklein zu läuten an —
Wir reisen nach America
Mit Freude.
Såsom läsaren finner, göra dessa verser
icke anspråk på någon poetisk lyftning, och
jag misstänker äfven, att den bäjerska mun-
arten icke är synnerligt lämplig för sång.
Efterföljande visa, .med . hvilken tvenne
raska smålandsgossar väckte stort uppseende
ombord, målar i lifliga färger den svenska
emigrantens förhoppningar om ett angenämt
och pjutningsrikt lif på andra sidan Ocea-
nen. Den lyder så:
Vi ha bröder långt ifrån
Öfver salta vattnet;
Vi lemna af dem skuggan qvar
Hem i lugna kojan.
Sedan ha vi minnet qvar
Af den kitra bojan.
Ack, hvad det var-löjeligt!
Var det inte fröjeligt!
Skada att Amerika
Ligga skall så långt ifrån !
Der haren springer rundtomkring
Hvart man sig der vänder —
Detta är en herrlig ting:
Det har ingen ända:
Och punsch och kaffe regna ner!
Stekta gäss och annat mer
Flyga in på bordet
Med knif och gaffel i låret.
Ack, hvad ete.
Träden der på marken stå
Fulla utaf söcker;
Landet är af fliekor fullt —
Alla fina docker:
Önskar man sig en af dem,
Får man straxt tre, fyra, fem,
Som så vänligt smilär
Och till sängen ilar.
Der går solenaldrig ned,
Slägting är hvar: menniska,
Der är ock-en- ständig fred,
Alltid är der trefligt!
Dinnima dar etiillda oth