-— 42 —
— Ursäkta mig, Bertha, jag visste ej
att du var upptagen; farväl.
Hon.vände sig om för att., gå, men kap-
tenen hejdade henne.
— Nej, låt os ej skiljas så snart, då vi
änyo mött hvarandra, sade han; och stäl-
lande sig med ryggen. möt dörren, vänd till
Hertba. 4 vlog han:
kan jag berätta er huru jag kom
i bestänlag, åf porträttet; — jag såg det
hängande om- Er IDE a damens hals,
Mt så e i.misa armar vid
ag önskad der (eh Olekenåndelse Intet iffade.
Jag önskade. mycket .a VA taga
or tkättet. höns PR
bar äs men det. tycktes bå ror äl ällt
värde i ke onhes Ogon, sedan hon. erför att
originalet ännu le de, Er unga vän måtte
ha en, särdeles stor smak för antiqviteter.
— Är (et sannt, JA sa? frågade Bertha.
Ja ade denng r du hade er-
HÄ PORbrKtlet, men NEN OR:a - tro
undra öfvår Kär
RT RA det var ett myc I
tigt infall. af mig och jag. är straffad det
1, är I antaa Selby. Jag
i infste medgitva a Of 0 rst hyste andra
tänkar, men er unga. vän frökda Wagners
or. hafva ötvertygat mig. Hennes förskräckta
ntseende kunde ej. Misstydas, Jag önskade
mycket att frn känna Rather hå den aga