up SLOCKHONISKA TUSLUUTUNUNLEINUNAS LILSLUUIU UdE från dag. Mårkisen behöfver dessa notiser för sitt stora arbete. Från middagen med gösen 3 la Sotomayor är det blott ett steg till schweizerierna. Dem har vår författare noga studerat. Något egentligt cafelif, motsvarande det franska och isynuerhet det parisiska, finnes icke i Stockholm. Deremot finnes bland vissa klasser det så kalläde källårlifvet, hvilket är något helt annat är det försträmnda. Nästan alla öfriga cafter kallas schweizerier, emedan dylika uppsattes först af schWeizare, och flerå af dem ärv förenade med söckerbageri och pastejtillverkning. Uppassningen besörjes af unga och vanligtvis vackra frunfimmer. Det händer att några af dessa sehweizerier äro föga annat än ett slags måisons de tolerance, har man sagt mig, ehuru jag visst icke tror att de flesta gästerna gå dit i annan afsigt än att dricka litet kaffe och mycket punsch, röka ett halft dussin ci garrer, ögna i de få tidningar som finnas och för öfrigt causera till långt fram på natten. Och likväl vill jag icke, när jag alldeles: opartiskt betraktar detta lif, medgifva att det stockholmska schweizerilifvet är rågot särdeles värdt att rekommendera. På förmiddagen besökes dessa lokaler föga, det är sant, men man intager sin middag tidigt och omedelbart derefter beger sig största delen af Stockholms ungkarlar till schweizeriet för att dricka kaffe och punsch, hvarmed fortsättes till midnatt samt ofta långt derutöfver. Ena parisare kan också tillbringa flera timmar på sitt caf och lemnar det ofta icke förr än vid midnatt, men under den tiden konsumerar han icke mer än en liten kopp kaffe samt ett litet glas cognac och, det vigtigaste af allt, han går ej på caftet förrän dagens arbete är slutadt. Det är visst sant, att Paris också har något som kallas absinttimmen, tiden mellan klockan fem och klockan sex e. m., men jag tror icke att så många parisare begagna sig af den timmen, som det är stockholmare, hvilka begifva sig till schweizeriet redan klockan fyra eller till och med derförut. För öfrigt vill jag vi:st icke sätta mig till domar2 öfver de begge nationernas vanor och ovanor. Jag blott berättar fakta, sådana jag uppfattat dem i Stockholm och i Paris. Ett bland de förnämsta schweizerierna, nästan ett caf, är det som befinner sig i sjelfva kungliga operahuset och som eges af en ung sennora från Andalusien. Jag besökte detta schweizeri flere gånger, men lyckades aldrig få se den sköna och eldiga spanskan, hvilken lärer hafva satt alla männers hjertan i brand och på ett halft år mottagit flöra dussin giftermålsförslag, som hon dock alla afslagit. Man berättade förvånande saker om henn 8 dygd. Hära hade:detta söderns glödande barn hittat vägen till det isiga norden? Derom kunde jag aldrig blifva upplyst, hvaröfver jag grämde mig ganska mycket, ty jag förmodar att hernes historia tillhör de mest underbara samt att den kunnat gifva mig ämne till on lång följetong för Sigcle, kanske till en roman för Revue des Deux-Mondes. Ett annat berömdt schweizeri i Stockholm är det som i dagligt tal kallaz Enkans. Det är också beläget i den eleganta delen af staden, nära Gustaf Adolfs torg och Norrström, och eges af ett fruntimmer, som, ehuru ännu både ungt och vackert, efter sin mans död öfvergifvit sällskapslifvet, der hon fordom varit en bland de förnämsta stjernorna och dragit sig undan bakom disken på ett schweizeri. Det är sanverligen karakteristiskt. I andra länder gå enkorna i kloster för att blifva siva aflidna männers minne trogna.; I Sv-rige skaffa de sig af samma asledning ett schweizeri. I stället för klosterdoket, kokettera de arma sörjande med en förtjusande coiffare. I stället för de nattliga bönerna till den heliga jungfrun föres den mest glädtiga konversation med unga män, och det är endast i smyg, som den stackars enkan kan fälla en tår i kaffekoppen eller punschglaset, som af hennes vaekra händer öfverräckes åt den unge löjtnanten vid konungens eget lifgarde. De unga militärerna af verld besöka för öfrigt ett litet caf, som är beläget strax invid Stora operan och bär det vackra namuet Cafe du Theätre, äfven Thunbergs kalladt, förmodligen efter en berömd svensk. vetenskapsman Daniel Tauvb:rg, hvilkeu skall hafva varit den förste, som i Sverige infört bruket af kaffe. Detta cai besökes ej blott af militärer, utan äfven af kungliga teaterns mest framstående artister och några eleganta medlemmar af den svenska byråkratien, som på lediga stuuder dyrka sånggudinnorna. Alla dessa bilda ett slutet sällskap, en slags klubb för qvickhofvaden, ty det är att märka, det ingen, vare sig militär, artist eller embotsman, slipper in till Thunbergs4, om han ej dokumenterat sig såsom en spirituel man. Det är en akademi, som till och med är betydligare än Svenska akademien, ty den räknar långt flera medlemmar, och några af dessa lära vara mycket spirituelare samt derför väl sedda äfven på hofvet. Slutligen ett infall som afslutar beskrifningen öfver operakällaren och med hvilket vi för dagen upphöra med våra lån ur en liten bok, som har ännu mycket mera sprituelt causerie att bjuda på.