Uppmaning! På ålderdomen känner man ett behof af att samla de sina omkring sig; man vill ännu en gång återse dessa alla, som fordom voro som barn i huset. Så är det äfven med en författare, som en gåovg med fulla händer strödde omkring sig smärre och större stycken: i tidningar, tidskrifter eller små häften; man minnes ofta ej ens deras namn, och vet ännu mindre hvart de tagit vägen. Men man öuskar att få veta allt detta; man önskar att ännu en gång återse dem. Derför ber jag, att litet hvar, som vill göra mig en glädje, letar i de gamla glömda luntorna efter stycken af Onkel Adam eller O, A. och i bref säger mig titeln — årgången af tidningen eller tidskriften, der stycket m. m. står 0. 8. v., för att, med ett ord, sätta mig i stånd att få reda på alla dessa, som numera äro glömda både af allmänheten och författaren. Hjertlig tack! till en hvar, som lyssnar till denna bön och meddelar de begärda upplysningarne under adressen: Onkel Adam, Linköping.