var klädd I träskor. Som han vandrade nu, 1 tankarne smått förargad på de futtiga skottpenningar landstinget beviljat för räf, fick han helt oförmodadt syn på en Mickel, som, djupt insomnad, låg vid en buske. Mordtankar uppstego straxt hos Nils; men intet slagträd fanns till hands. Dock, bättre att vara brödlös än rådlös: Nils aftog sig den ena träskon, smög sig så tyst tillden sofyande Mickeln, och gaf honom med den ett så kraftigt slag i hufvudet, att han förlorade sansen; hvarefter Nils så länge dammade på räfven, att han slutligen dog deraf. Man antager, att räfven ätit för mycket af ett plundradt får, ty gvarlemningar af ett sådant funnos ej långt derifrån, så att han, tung deraf, så djupt insomnat, att han icke hörde Nisses tysta gång till honom. Träskon krossades väl, men Mickel blef på platsen: Marknadsscener. Undersednaste marknaderna på Sanden och Westra Ed i Elfsborgs län lärer gått blodigt till. På Sanden råkade ett hästskojarefölje i inbördes krakel; derunder knif flitigt begagnades. En af tattarne blef illa skuren, men dä han försökte besegra sina motståndare, framdrog en käring en pistol och aflossade den mot hans hufvud, dervid haglen inträngde i hufvudskålen. Detta oaktadt lefde mannen och ville alldeles icke uppgifra någon bland dem, som sårat honom, ty, sade han, får jag lefva, så skall jag nog sjelf uppgöra den affären. Så Fr vanligen lynchlagen bland detta slags (0) Från Haparanda skrifver Betula Nana den 15 september fill Norrbottenskuriren: Astukat sisället — stig in — hörde man den 13 dennes. fjerdingsmännen ropa åt en hel hop utmärkta individer, utgörande riksdagsmannaelektorer för andra kammaren, som stodo utanför vårt tingshus och hvilka med klappande hjertan väntade på riksdagsmannavalets utgång samt med sina enheter i röstetal hade med hela sin öfvertygelses värme slutit falanger för den lycklige Blitvande. — De stego in-och inlemnade sina fullmakter och sina valsedlar, hvilka icke den här gången ville gifva något utslag i saken. Fjorton röster hvardera — filosofie doktorn Zakarias Grape och kaptenen vid Norrbottens fältjägarekår Johan Rutberg, yttrade sig domhafvanden. — Jag har skrifvit på den ena lappen riksdagsman. Om hr kaptenen och riddaren drar ut den, så är och förblir herrn riksdagsman. Och kaptenen och riddaren utdrog riksdagsman; således hafva vi fått till riksdagsman i andra kammaren för tre års tid kaptenen och riddaren Johan Rutberg, till hvilket embete vi önska honom lycka och välgång. Du tog kulan, tyckte vi en hviskning genomsusa Ttymden, således antingen en skämtsam gratulation åf någon bland käptenens många vänner eller ock en misshörsel af oss. Menkät pois — gå ut — hörde vi igen Nrdingsnannen upprepa, hvarmed akten afslutades.