var klädd I träskor. Som han vandrade nu, 1
tankarne smått förargad på de futtiga skottpen-
ningar landstinget beviljat för räf, fick han helt
oförmodadt syn på en Mickel, som, djupt insom-
nad, låg vid en buske. Mordtankar uppstego
straxt hos Nils; men intet slagträd fanns till
hands. Dock, bättre att vara brödlös än rådlös:
Nils aftog sig den ena träskon, smög sig så tyst
tillden sofyande Mickeln, och gaf honom med
den ett så kraftigt slag i hufvudet, att han för-
lorade sansen; hvarefter Nils så länge dammade
på räfven, att han slutligen dog deraf. Man an-
tager, att räfven ätit för mycket af ett plundradt
får, ty gvarlemningar af ett sådant funnos ej
långt derifrån, så att han, tung deraf, så djupt
insomnat, att han icke hörde Nisses tysta gång
till honom. Träskon krossades väl, men Mickel
blef på platsen:
Marknadsscener. Undersednaste mark-
naderna på Sanden och Westra Ed i Elfsborgs
län lärer gått blodigt till. På Sanden råkade ett
hästskojarefölje i inbördes krakel; derunder knif
flitigt begagnades. En af tattarne blef illa sku-
ren, men dä han försökte besegra sina motstån-
dare, framdrog en käring en pistol och aflossade
den mot hans hufvud, dervid haglen inträngde i
hufvudskålen. Detta oaktadt lefde mannen och
ville alldeles icke uppgifra någon bland dem,
som sårat honom, ty, sade han, får jag lefva,
så skall jag nog sjelf uppgöra den affären. Så
Fr vanligen lynchlagen bland detta slags
(0)
Från Haparanda skrifver Betula Nana
den 15 september fill Norrbottenskuriren: As-
tukat sisället — stig in — hörde man den 13
dennes. fjerdingsmännen ropa åt en hel hop ut-
märkta individer, utgörande riksdagsmannaelek-
torer för andra kammaren, som stodo utanför
vårt tingshus och hvilka med klappande hjertan
väntade på riksdagsmannavalets utgång samt med
sina enheter i röstetal hade med hela sin öfver-
tygelses värme slutit falanger för den lycklige
Blitvande. — De stego in-och inlemnade sina full-
makter och sina valsedlar, hvilka icke den här
gången ville gifva något utslag i saken. Fjor-
ton röster hvardera — filosofie doktorn Zakarias
Grape och kaptenen vid Norrbottens fältjägare-
kår Johan Rutberg, yttrade sig domhafvanden.
— Jag har skrifvit på den ena lappen riksdags-
man. Om hr kaptenen och riddaren drar ut den,
så är och förblir herrn riksdagsman. Och
kaptenen och riddaren utdrog riksdagsman; så-
ledes hafva vi fått till riksdagsman i andra kam-
maren för tre års tid kaptenen och riddaren Jo-
han Rutberg, till hvilket embete vi önska honom
lycka och välgång.
Du tog kulan, tyckte vi en hviskning genom-
susa Ttymden, således antingen en skämtsam gra-
tulation åf någon bland käptenens många vänner
eller ock en misshörsel af oss.
Menkät pois — gå ut — hörde vi igen
Nrdingsnannen upprepa, hvarmed akten afslu-
tades.