En, som det vill synas, sakkunnig per-
son skrifver fill oss angående ett ofta af-
handladt ämne, nemligen ett af de många
kartverken, hvilka riksdagen funnit medel
att bestå landet:
I eder tidning för den 25 september före-
kom i en ledande artikel en anmärkning om
det oriktiga deri att staten bekostar upprät-
tandet af ekonomiska kartor, af hvilka egent-
ligen kommunen har nytta eller behof. Der
anmärktes äfven såsom ett fel, att tiugotre
län skola betala för det att tjugofjerde skall få
en karta, så dyr och så mycket för sent ut-
kommen som möjligt.
fölnstämmande i dessa anmärkningar bör In-
sändaren få tillägga åtskilllgt, som uppsatsens
korthet ej torde medågifvit Red. att sjelf be-
röra.
Visserligen anmärktes, att hvarje kommun
sjelf bättre än staten känner huruvida den är
i behof af ksrta såmt huru en sådan skall
erhållas så fort och så billigt som möjligt
genom enskild öfverenskommelse med- ortens
landtmätare, hvilka nu i allmänhet sakna till-
räcklig sysselsättning och bröd, så att fara
värdt är att staten måste komma många af
dem till hjelp på ett eller annat sätt, om de
ej erhålla något nytt slags arbete. Til ytter-
ligare stöd för denna mycket riktiga anmärk-
ning af Rod. bör änföras att landtmätarne i:
orten bättre känna huru dess kartverk bör
upprättas, än de personer som nu upprätta
det ekonomiska kartverket åt staten. Hvarje
ort har egendomliga kommunala och statisti-
ska förhållanden, om hvilka den karte-upp-
sättande ingeniören bör ega en under längre
tid inhemtad special-kännedom, för att lättare
och således med mindre kostnad åstadkomma
ett godt arbete. Ingen kan ega denna känne-
dom så väl som ortens landtmätare, och ingen
kan med större lätthet upprätta kartan, eller
rättare sagdt det tabellverk, den. statistik,
för hvilken kartan är ett medel. Det är en
allmän villfarelse att en karta är hufvadsa-
ken och att den är alldeles oumbärlig. Med
blänkande kartor skaffär man sig aäslag, och
många besinna icke att sjelfva denna granlåt,
det dyraste af hela verket, ofta kan vara all-
deles öfverflödig. Den är nemligen egentli-
gen blott ett sammandrag af föråt befintliga
by- och hemmans-kartor. Allt hvad som er-
fordras, är att dessa by- eller hemmans-kar-
tor och deras beskrifningar granskas på mar-
ken; Derefter sämmandrages ett tabellverk,
hvilket är alls som erfordras. Ett säamman-
dräg at kartorna deremot blir för statistiskt
behof nästan odugligt. Det är utan all frågå
nyttigt och nöjsamt samt ofta för något spe-
cielt behof erforderligt. Dock inträffar detta
sällan, der topografiska eller geologiska kar-
tor förat äro sammandragna. Doromot är
sammandrägandet och utgifvandet af ekono-
miska granlåtskartor det dyraste af det ar-
bete, som endast afser en jordbruks-statistik.
Hos oss har fabricerande af granna ekono-
miska kartor blifvit en vurm, men dessa kar-
tors uppsättare hå icke lagt sig vinn om
eller visat sig egå framstående förmåga i be-
handlingen af statistiska och ekonomiskå äm-
nen. Bisaken har blifvit hufvudsak, och ett
snart sagdt öfverflödigt medel har blifvit än-
damål. Dylika missförhåHanden skulle lät-
tast afbjelpas, om landstingen hvar i sin stad
finge disponera andel af de medel som nu
utgå till ekonomiska karteverket och om cen-
tralisationen upphörde.