oo MUN LD
Ester, utan att förströ sig henne förutan,
det vill säga förströ Marianne.
Främmande var der dagligen. -
Alla voro lifligt intresserade af att un-
derrätta sig om Mariannes välbefinnande,
och derför gjorde man det ena besöket ef-
ter det andra. Prostinnan Granstedt var
ibland dem, som ansågo för sin pligt att
fara till Lybo minst en gång i veckan, och
tant Juliana var lika samvetsgrann.
Båda blefvo allt mer och mer förtjusta i
Marianne.
Hon lyssnade till deras tal och hade al-
drig något att invända mot deras iaktta-
gelser om nästan. Hon var en engel, den
saken var afgjord, och de funno naturligt,
att brukspatron var hos sin älskvärda styf-
mor och sällskapade med henne.
Deremot var alldeles ingenting att in-
vända, förklarade prostinnan.
Veckor hade förflutit sedan Andreas och
Nannys öfverenskommelse. Ester hade deref-
ter deltagit i alla möjliga förströelser, dag-
ligen varit tillsammans med Andreas, men
utan att han med ett ord eller en blick gaf
henne anledning antaga att hon fortfarande
var älskad.
Andreas var artig och vänlig mot sin ku-
sin, men tillbakadragen och kall.
Ester å sin sida försökte i början att få
förhållandet dem emellan annorlunda, men