Article Image
ter du Nora. Ina iolklalade oblS UH JtaAl I:s Kinck, vara mekanisk arbetare och bo vid rue i ; de VAlonette i Paris. Han vore sysselsatt om 4: niitterna oeh ville om dagarne sofva ut på sitt 4. rum, hvilket han hyrde på hotellet Den unge 4. mannens uppträdande förekom hotellföreståndaren besynnerligt. Blott några ögonblick hvarje I: dag kom han till hotellet och gick upp på sitt I: rum, hvarest han aldrig sot, och tog med sig sina bref, hvilka voro ganska många och buro I; Roubaix poststämpel. Söndagen den 19 dennes 4, omkring Xl. 6 på aftonen kom en dam med fem 1: barn till hotellet och frågade efter Jean Kinck. Man svarade henne att han icke var hemma. Jag kommer två timmar för tidigt, sade fruntimret, och skall komma tillbaka. Dåhon sednare i ånyo kom till hotellet, blef hou mycket förvånad fver att ännu icke träffa Kinck, Han är måhända nere på restaurationen, sade hon, men han fanns icke der. Barnen stannade i ett förmak och syntes ha mycket roligt. Manserbjöd damen något att äta. Nej, sade hon, jag fruktar att det kostar för mycket, och dessutom vet jag icke hvart man vill föra mig att äta middag. Hon aflägsnade sig derefter, sedan hon beställt två rum för sig och sina barn. Hon qvarlemnade sina reseffekter, hvilka bestodo af ett litet paket och en korg, hvilken innehöll linne samt en barnpaletå. Från denna stund såg man henne icke vidare. Jean Kinck kom först följande måndags morgon kl. 8 tillbaka. Detta såsom inledning. Beträffande sjelfva mordet känner man följande: Natten mellan söndagen den 19 och måndagen den 20 dennes hördes af en jernbautjensteman vid stationen rop om hjelp från den utanför stationen liggande ödsliga slätten, men då det var en söndagsnatt, fäste han ej någon vigt dervid, emedan sådant der ofta nog under dessa nitter inträffar. En arbetare på en äfvenledes invid slätten liggande fabrik tyckte sig samma natt höra en spiidare röst utropa: Mamms, ack mammal men icke heller han fiste sig dervid, enär han trodde att det var ett barn, hvilket agades. Omkring kl. 3 på måndagsmorgonen hördes hundarne tjuta och skälla, men icke heller detta föranledde att någon begaf sig ut på slätten. Men kl. 4 på morgonen skulle en landtbrukare vid namn Langlois begifva sig till en åker och taga upp potatis. Han gick då en väg, kallad Gröna vägen, som leder öfver den nyss omnämnda slätten. På omkring 850 fots afstånd från de närmaste byggnaderna upptäckte han helt nära intill vigen först en blodpöl och sedermera trenne anlra blodpölar. Tydligen hade ett mord hir blifvit begånget... Då han ser sig omkring observerar han ett stycke jord, som tyckes nyss ha blifvit uppgriäfdt och åter igenfyldt. Han skyndar dit: marken var igenstambad, men der hade tydligen nyss förut gr fts. lan upptäcker en flik af ett tygstäcke, lyfter på det, griäfver med handen i jorden och uppticker — ett öra och en kind af en menniska! Gripen af fasa, springer: Langlois från stället, möter litet längre fram en vinhandlare och be rättar för hönom sin upptäckt samt skyndar bort till jernvägsstationen. Han råkar der en polisbetjent, bvilken han visar do blodiga spåren. Äfven en poliskommissarie och en läkare antTinde snart till stället, och man började att uppgriäfva liket, hvarvid en murare, som af nyfikenhet lockats till stället och medförde en spade, fick vara behjelplig. En förfärande scen börjades. Man undanskaffade jorden till ett djup af tre eller fyra tum, och man fann, packade intill och på hvarandra i en 1 fot djup, 10 fot lång och 23 fot bred grat liken af en knappt 40-årig qvinna och 5 barn. Alla voro de på det mest förfiirande sätt massakrerade. Qvinnans hufvudvar med ett yxhugg till hälften skildt från kroppen. Näsan, pannan och hakan voro alldeles sönderhackade, det ena ögat blodigt och uppsväldt, det andra rysligt förvridet. Den äldste sonen, som syntes h arit sexton år gammal, hade äfven blifvit förfärligt misshandlad, men då mördarne ändock icke tyckas på detta sätt lyckats beröfva honom lifvet, hade de strypt honom med en näsduk. Samtliga de andra barnen, af hvilka det yngsta var blott 3 år, hade blifvit på gamma ohyggliga sätt behandlade, såsom man antager i afsigt att de icke skulle kunna igenkännas. Något så gräsligt kan ej ens tänkas, som detta skådespel, och muraren, som var Sysselsatt med uppgräfnicgen, höll på att svimma under utförandet af sitt förfärliga uppdrag. Att mordet kort förut blifvit begånget, bevisädes deraf, att liken ännu icke förlorat sin lifsvärme och att dödsstelheten ännu ej inträdt. De döda kropparne fördes lingre fram på dagen till La Morgue i Paris för att blifva igenkända af någon bekant, ty i närheten af Pantin fanns ingen som kände den olyckliga modern. Polisen började emellertid sina efterspaningar. Hvad först deras kläder beträffade, fann man att de voro fina, till och med eleganta. Qvinnan var klädd i svart siden, bar guldörhängen, guldur och en lång guldkedja. I,sin ficka hade hon en portmonnä med sex jernvägsbiljetter och sju eller åtta frank. Man finner sålunda att mördarne ej haft för afsigt att plundra sina offer. Af gossarnes kläder, hvilka utgjörde ett slags uniform, sådan som begagnas i de bättre frans ska skolorna, syntes äfven att familjen var viilbergad. I deras kläder hade blifvit använda knappar, i hvilka skräddarens namn äfvensom namnet på dennes boningsort, Roubaix, var inpressadt. Häraf kunde man sluta sig till hvarest familjen var hemma. Ytterligare fick man veta att fruntimret med de fem barnen ätit frukost i Rancy, en jemmviägsstation nära Paris, I samma rum som hon hade äfven ätit ett annat sällskap af tre personer, hvilka synas ha varit bekanta, ehuru icke förtroliga med henne. Fruntimret var en vacker, brunett och stark qvinna. Det yngsta barnet hbeskrifves som ex liten förtjusande blond flicka. Det dröjde naturligtvis icke länge innan polisen fick reda på det besynnerliga förhållandet med den förut omnämnde Jean Kinck, hvilken bott på Hötel de Chemin. de fer du Nord och som Just ett fruntimmer med fem barn liknande: dem, hvilka sedermera blefvo mördade, sökt att få träffa derstides. Den omständigheten, attfamiljen syntes vara från samma stad som Kinck, påvisade ytterligare ett sammanhang dem emelJan. På måndagsmorgonen hade Kinck visat sig Fra 2-4 7.27 993 TOLITA TITTAR hada

28 september 1869, sida 3

Thumbnail