— Att väcka upp dig ur din blindhet,
förklarade Ludvig. Du ämnar fara till Mar-
strand för att få njuta af Nannys sällskap,
Den engeln har väl vid afskedet uppmanat
dig dertill, och du rusade bums i snaran.
När skall du lära dig förstå Nanny och af-
skudda dig hennes välde öfver divt hjerta.
Inser du då icke huru uselt det är, att så-
som gift karl låta beherrska dig af henne?
Du har väl för f—n i våld pligter mot Ester,
skulle jag tro! Nannys plan är tydlig. Hon
hoppas att om du kommer till Marstrand,
skall hon mellan dig och Ester åvägabringa
en skiljsmessa, som skulle ha till följd att
Nanny blef din hustru. Planen är finare
anlagd än du tror, men man bör vänta myc-
ket af den qvinna, som redan vid sexton
års ålder gifte sig med Carl, derför att hon
trodde honom vara den rikaste af oss tre.
Hon ställde så slugt till att det blef pappa,
som öfvertalade henne dertill. Medgif, att
hon är född till diplomat.
Erik hade, under det Ludvig talade, vändt
Mariannes bref mellan händerna och be-
traktat det helt uppmärksamt.
— Du gör Nanny orätt, utbrast han, jag
känner icke en ädlare qvinna än hon är. Att
hon älskar mig är falskt; hade hon det gjort,
hade hon gift sig med mig ochicke tagit Carl.
Af fritt val föredrog hon honom, men icke
derför att han ansågs rikare, utan af långt
ädlare bevekelsegrunder; men jag ber dig,