— Att väcka upp dig ur din blindhet, förklarade Ludvig. Du ämnar fara till Marstrand för att få njuta af Nannys sällskap, Den engeln har väl vid afskedet uppmanat dig dertill, och du rusade bums i snaran. När skall du lära dig förstå Nanny och afskudda dig hennes välde öfver divt hjerta. Inser du då icke huru uselt det är, att såsom gift karl låta beherrska dig af henne? Du har väl för f—n i våld pligter mot Ester, skulle jag tro! Nannys plan är tydlig. Hon hoppas att om du kommer till Marstrand, skall hon mellan dig och Ester åvägabringa en skiljsmessa, som skulle ha till följd att Nanny blef din hustru. Planen är finare anlagd än du tror, men man bör vänta mycket af den qvinna, som redan vid sexton års ålder gifte sig med Carl, derför att hon trodde honom vara den rikaste af oss tre. Hon ställde så slugt till att det blef pappa, som öfvertalade henne dertill. Medgif, att hon är född till diplomat. Erik hade, under det Ludvig talade, vändt Mariannes bref mellan händerna och betraktat det helt uppmärksamt. — Du gör Nanny orätt, utbrast han, jag känner icke en ädlare qvinna än hon är. Att hon älskar mig är falskt; hade hon det gjort, hade hon gift sig med mig ochicke tagit Carl. Af fritt val föredrog hon honom, men icke derför att han ansågs rikare, utan af långt ädlare bevekelsegrunder; men jag ber dig,