ne STA på din vakt, Nanny, och glöm aldrig huru Erik en gång, och det i din första ungdom, lärde dig att misstro männen. De tala sina vackraste ord endast för att bedraga oss qvinnor. Du bedrager dig, Andreas, om du hoppas kunna göra det. Jag är icke sexton år nu, såsom jag då var; åren ha gjort mig skarpsynt. Hon satte sig åter och drog bordet till sig för att fullborda brefvet. Vi taga oss friheten att läsa öfver hennes axel och meddela. här -hvad vi sålunda uppfånga: Erik! Jag. vill berätta dig något: Vid en: badort. förströr man sig på bästa sätt, och jag vill roa mig med att förtälja dig en liten bit ur verkligheten: Det var en gång en uog man, som na turen. hade rikt begåfvat med egenskaper hvilka bruka bereda lycka i lifvet. Han hade ett fördelaktigt yttre, en i grunden hög-int karakter och god uppfostran. Född afförmögna. föräldrar, behöfde han blott fortgå på den: bana, far och farfar beträdt, för ati förblifva ekonomiskt oberoende. Nå väl denne. man blef, detta alt till trots, icke lycklig... Han hade ett fel, och detta fel blef hans sällhets fiende. Vet du hvad det var för en brist? Jo den, att han alltid tog miste om den väg, han borde gå för att nå det: mål, dit han önskade komma. Derför hände det, att han oupphörligt trampade en orätt stig och kom till ett mål, motsat!