ne STA
på din vakt, Nanny, och glöm aldrig huru
Erik en gång, och det i din första ungdom,
lärde dig att misstro männen. De tala sina
vackraste ord endast för att bedraga oss
qvinnor. Du bedrager dig, Andreas, om
du hoppas kunna göra det. Jag är icke
sexton år nu, såsom jag då var; åren ha
gjort mig skarpsynt.
Hon satte sig åter och drog bordet till
sig för att fullborda brefvet. Vi taga oss
friheten att läsa öfver hennes axel och med-
dela. här -hvad vi sålunda uppfånga:
Erik! Jag. vill berätta dig något: Vid
en: badort. förströr man sig på bästa sätt,
och jag vill roa mig med att förtälja dig
en liten bit ur verkligheten:
Det var en gång en uog man, som na
turen. hade rikt begåfvat med egenskaper
hvilka bruka bereda lycka i lifvet. Han hade
ett fördelaktigt yttre, en i grunden hög-int
karakter och god uppfostran. Född afför-
mögna. föräldrar, behöfde han blott fortgå
på den: bana, far och farfar beträdt, för ati
förblifva ekonomiskt oberoende. Nå väl
denne. man blef, detta alt till trots, icke
lycklig... Han hade ett fel, och detta fel
blef hans sällhets fiende. Vet du hvad det
var för en brist? Jo den, att han alltid tog
miste om den väg, han borde gå för att
nå det: mål, dit han önskade komma. Der-
för hände det, att han oupphörligt trampade
en orätt stig och kom till ett mål, motsat!