har, trots ditt löfte, fortsatt brefvexlingen
med Andreas. Det var trolöst, Ester.
Din vänskap för mig, din tro på rik-
tigheten af mitt omdöme, allt tyckes vara
underordnadt ditt intresse för honom, då du
icke kan afstå från en handling, som ditt
förnuft och din pligtkänsla måste ogilla. —
Jag beklagar att så är, men detta är också
allt hvad jag kan göra. Jag trodde likväl,
att din tillgfvenhet för mig skulle afhålla
dig från allt, som förnärmade dina pligter
som hustru; jag har bedragit mig...
Den har ingenting uträttat till förmån
för din och Eriks lycka, den är således af
noll och intet värde, en leksak, du har
att förströ dig med, då andra saknas.
Bra derför, att vi äro skilda.
Att du intresserar dig för min person,
vet jag, oaktadt du ej håller af mig så,
som jag hoppades, och derför skall jag väl
tala om huru jag har det.
Anländ till min tant, fann jag henne myc-
ket förändrad, icke blott till kroppen, utan
äfven till själen. Hon var i stort behof af
min närvaro, hon hade endast lejda vårda-
rinnor. :
Det hårda och herrsklystna lynnet var
krossadt, och hon kände djupare än någon
annan, att hon var en värnlös, af andra
beroende varelse.
Den pligt, jag iklädt mig, är ganska tung,
men jag hoppas likväl, att den skall föra