14 me
--- Att lemnaå Ester i okunnighet om detta
bedrägeri fatin jag stridande mot mina prin-
ciper och gaf henne således brefvet.
--- Ganska rätt, förklarade prostinnan.
Jag hade gjort på sammå sätt; man bör
alltid ställa så, att man arbetar mot det
onda här i verlden, ja, det bör man. Men
lilla Ester gifte sig ändå. Hon hade bort
säga nej i brudstolen.
--- Det var detta jag fruktade, och det
hade väckt skandal, derför dröjde jag med
att ge henne brefvet till dess vigseln var
förbi. Min åsigt är, att man i första rum-
met bör undvika att göra något, som fram-
kallar scener, hvilka väcka uppseende. Det
der begrep icke Romån, utan han påstod
att jag gjorde det af elakhet för att stifta
ondt mellan makarna. Var det icke ne-
drigt sagt? Julianas röst darrade.
--- Mycket nedrigt, min söta vän, förkla-
rade prostinnan, men hvad var det du trodde
jag skulle kunna utgrunda?
--- Orsaken hvarför Roman gifte fickan
med Malmberg.
Prostinnan teg och såg på de andra da-
merna, liksom hon med en viss öfverläg-
senhet. tillsport dem, om de ej kunde ge
ett nöjaktigt svar på frågan, men då alla
blickade på henne, afvaktande att hon skulle
tala, gjorde hon det äfven,
Min aldra sötaste Juliana, har du icko