14 me --Att lemnaå Ester i okunnighet om detta bedrägeri fatin jag stridande mot mina principer och gaf henne således brefvet. --Ganska rätt, förklarade prostinnan. Jag hade gjort på sammå sätt; man bör alltid ställa så, att man arbetar mot det onda här i verlden, ja, det bör man. Men lilla Ester gifte sig ändå. Hon hade bort säga nej i brudstolen. --Det var detta jag fruktade, och det hade väckt skandal, derför dröjde jag med att ge henne brefvet till dess vigseln var förbi. Min åsigt är, att man i första rummet bör undvika att göra något, som framkallar scener, hvilka väcka uppseende. Det der begrep icke Romån, utan han påstod att jag gjorde det af elakhet för att stifta ondt mellan makarna. Var det icke nedrigt sagt? Julianas röst darrade. --Mycket nedrigt, min söta vän, förklarade prostinnan, men hvad var det du trodde jag skulle kunna utgrunda? --Orsaken hvarför Roman gifte fickan med Malmberg. Prostinnan teg och såg på de andra damerna, liksom hon med en viss öfverlägsenhet. tillsport dem, om de ej kunde ge ett nöjaktigt svar på frågan, men då alla blickade på henne, afvaktande att hon skulle tala, gjorde hon det äfven, Min aldra sötaste Juliana, har du icko