Hade Nannys afsigt varit att utså misstankans frö i hans bröst, hade hon till en viss grad lyckats. När rikt folk gifta sig, äro alla bekanta måna om att genom bjudningar och tillställpingar visa sitt deltagande. Brukspatren Malmbergs blefvo också bjudna till östan och vestaa; men Ester kunde icke förmås att fara på en enda af alla dessa tillställningar. Hon stannade envist hemma. Det lugna hvardagslifvet tog således genast sin början. Ester, liksom de flesta rika fruar, behöfde icke, ifall det ej behagade henne, bestyra om sitt kus, utan kunde öfverlemna detta åt andra, och så gjorde hon äfven. Hon var hvarker van eller road af att taga kännedom om mjölkkommare, visthus, brygd och bak. THushållerskan var ju till för att sköta om alt detta. Större delen af dagen tillbragte den unga frun i biblioteket, läsande den ena romanen efter den andra. Under det rus, romanläsningen framkallade, glömde hon sina lydda illusioner och invaggade sig i nya. Detta var enda sättet för henne att fördraga sitt bitra öde. Mot mannen var hon kall och tvär och kunde omöjligt, trots Nannys uppmaningar, förmås att iaktaga ett annat uppförande.