Om arbetsinställelser.
Vi meddela i dag fortsättning af redo-
görelsen för en diskussion i franska na-
tionalekonomiska sällskapet angående det
teoretiska berättigandet och de praktiska
följderna af arbetare-strikes:
Hr Woiowski fick härefter ordet. Han
har alltid försvarat arbetarens rätt att vägra
arbeta och att genom hvarje lofligt medel
söka tilltvinga sig förmånligare vilkor. Här-
med vill han icke ha sagt att han i allmänhet
gillar de s. k. strikes, ej heller att han har
stort förtroende till deras verkan. De
kunna icke lyckas, så vida ej de fordringar,
hvilkas uppfyllande d3 afse, äro grundade på
billighet, d. v. s. om arbetslönerna äro lägre
än de borde och kuade vara med hänsyn till
de genom arbetet frambragta produkternas
ris i allmänna marknaden. en on strike
inom verkstaden är, likasom karonen på slag-
fältet, ultima ratio, hvartill man bör taga sin
tillflykt endast i högsta nödfall eller då alla
andra försök att åvägabringa en öfverens-
kommelse mellan ärbetsgifvare och arbetare
strandat. Och innan mantager detta steg, bör
man moget öfrerväga om hvad man fordrar
är möjligt, ty den praktiska möjligheten af
en förböjaing i lönen är grundvilkoret för
anspråkens befogenhet. Hola verlden tillöa-
skar arbetarne bättre förtjenst och mindre
möda, men arbetsinoställelserna leda sällan till
ett så lyckligt resultat; tvärtom förvärra de ofta
det onda, i stället för att bota detsamma.
Det är blott i undantagsfall den naturliga
rörelsen af tillgång och efterfrågan icke leder
till det önskade målet.
Men denna s. k. strike bar en annan ka-
rakter; den nöjer sig icke med att söka för-
bättra vilkoren för dem som om ett sådant på-
stående äro ense, hvilket vore fuilkomligt be-
rättigadt; utan den vill i de flesta fall genom
ett slags moraliskt tvång och löften om un-
derstöd eller rentaf genom våld draga med
sig andra, som intet bättre begära än att få fort-
sätta sitt arbete i fred; och ej nog härmed,
den bemödar sig att hindra ankomsten af
hvad engelsmännen kallanew hands d. v. 8.
nya arbetare i de missnöjdas ställe.
Sådant tyckes dan itnternationela arbetare-
föreningens ändamål vara, då hor ju gerom
en med absolut makt beklädd komite vill be-
stämma arbetsvilkoren inom hels. Europa.
Der ha vi denoa förenings nya ksrakter.
Hoa fr också ha andra syften, sträfva för
ingentiug mindra än ea total omstörtning af
samhället; hon skulle nemligen helst öaska
att kapitalet bsröfvades hela sin betydslse
och arbetsgifvarne underordnades arbetarae.
Besynnerligt! De som så högt tala mot ka-
pitalet, och som icke vilja tillerkäsna detsamma
något värde, underlåta ingalunda att sjelfva
begagnsa sig deraf, men på ett sätt, diamö-
tralt motsatt det, hvarpå hvarje kapital bör
användas. I ställst för att söka göra pon-
garne traktbärande, kasta de bort dem för
att hindra arbetet. Också kan det icke gå
annorlunda än det går, i det deras resurser
hastigt uttömmas.
Dat enda medlet att förkorta arbetstiden
och höja lönen består i att öka och förbättra
prodn terna Ingenting faller från himlen,
varken arbetarens lön eller arbetsgifvarens
kapital och vinst. Under isflytandst af rätt-
visa och för alla lika lagar, såsom de hvilka
nu tillämpas i de moderna samhällena, sker
en billig delning mellan alla dam som bidra-
git till ett arbete, vare sig direkt med sina
armar, eller genom tanken som föratser och
leder, eller genom tillhandahållandet af hvad
i materielt hänseende till arbetets fullbordande
erfordras. För att öka vinsten måste dels
det arbete, som utbjudes, förbättras derige-
nom, att arbetarnes skicklighet och insigter
SETS ST Pt PU i EN TR RK ÄRA ONE