Om arbetsinställelser. Vi meddela i dag fortsättning af redogörelsen för en diskussion i franska nationalekonomiska sällskapet angående det teoretiska berättigandet och de praktiska följderna af arbetare-strikes: Hr Woiowski fick härefter ordet. Han har alltid försvarat arbetarens rätt att vägra arbeta och att genom hvarje lofligt medel söka tilltvinga sig förmånligare vilkor. Härmed vill han icke ha sagt att han i allmänhet gillar de s. k. strikes, ej heller att han har stort förtroende till deras verkan. De kunna icke lyckas, så vida ej de fordringar, hvilkas uppfyllande d3 afse, äro grundade på billighet, d. v. s. om arbetslönerna äro lägre än de borde och kuade vara med hänsyn till de genom arbetet frambragta produkternas ris i allmänna marknaden. en on strike inom verkstaden är, likasom karonen på slagfältet, ultima ratio, hvartill man bör taga sin tillflykt endast i högsta nödfall eller då alla andra försök att åvägabringa en öfverenskommelse mellan ärbetsgifvare och arbetare strandat. Och innan mantager detta steg, bör man moget öfrerväga om hvad man fordrar är möjligt, ty den praktiska möjligheten af en förböjaing i lönen är grundvilkoret för anspråkens befogenhet. Hola verlden tillöaskar arbetarne bättre förtjenst och mindre möda, men arbetsinoställelserna leda sällan till ett så lyckligt resultat; tvärtom förvärra de ofta det onda, i stället för att bota detsamma. Det är blott i undantagsfall den naturliga rörelsen af tillgång och efterfrågan icke leder till det önskade målet. Men denna s. k. strike bar en annan karakter; den nöjer sig icke med att söka förbättra vilkoren för dem som om ett sådant påstående äro ense, hvilket vore fuilkomligt berättigadt; utan den vill i de flesta fall genom ett slags moraliskt tvång och löften om understöd eller rentaf genom våld draga med sig andra, som intet bättre begära än att få fortsätta sitt arbete i fred; och ej nog härmed, den bemödar sig att hindra ankomsten af hvad engelsmännen kallanew hands d. v. 8. nya arbetare i de missnöjdas ställe. Sådant tyckes dan itnternationela arbetareföreningens ändamål vara, då hor ju gerom en med absolut makt beklädd komite vill bestämma arbetsvilkoren inom hels. Europa. Der ha vi denoa förenings nya ksrakter. Hoa fr också ha andra syften, sträfva för ingentiug mindra än ea total omstörtning af samhället; hon skulle nemligen helst öaska att kapitalet bsröfvades hela sin betydslse och arbetsgifvarne underordnades arbetarae. Besynnerligt! De som så högt tala mot kapitalet, och som icke vilja tillerkäsna detsamma något värde, underlåta ingalunda att sjelfva begagnsa sig deraf, men på ett sätt, diamötralt motsatt det, hvarpå hvarje kapital bör användas. I ställst för att söka göra pongarne traktbärande, kasta de bort dem för att hindra arbetet. Också kan det icke gå annorlunda än det går, i det deras resurser hastigt uttömmas. Dat enda medlet att förkorta arbetstiden och höja lönen består i att öka och förbättra prodn terna Ingenting faller från himlen, varken arbetarens lön eller arbetsgifvarens kapital och vinst. Under isflytandst af rättvisa och för alla lika lagar, såsom de hvilka nu tillämpas i de moderna samhällena, sker en billig delning mellan alla dam som bidragit till ett arbete, vare sig direkt med sina armar, eller genom tanken som föratser och leder, eller genom tillhandahållandet af hvad i materielt hänseende till arbetets fullbordande erfordras. För att öka vinsten måste dels det arbete, som utbjudes, förbättras derigenom, att arbetarnes skicklighet och insigter SETS ST Pt PU i EN TR RK ÄRA ONE