— Det skall du få veta sedan; nog af, jag har tillräckligt för dig att börja med; men innan jeg ger dig dessa pengar, måste jag veta hvad du vill blifva. Andreas satt tyst och betraktade modren. Han kunde ej fatta huru hon, som alltsedan hans spiädaste barndom framlefvat sitt 1f i försakelser, skulle kunna ega några medel att förfoga öfver. Det var med en känsla af djup beundran han tänkte på denna mor, som uppofirat så mycket för honom och som haft så stort ötverseende med hans dårskaper. — Min dyra mor, mumlade Andreas och kysste hennes händer. Jag skall åter göra diz sorg, men det synes mig omöjligt att fortsätta studier, dem jag börjat under de dåraktigaste förhoppningar. — Du är sjuk till själen, Andreas, inföll modren, och just derför måste du arbeta. L -mna läkarebanan och blif prest. Andreas lutade hufvudet i bägderna och mumlade: — Prest; ja, jag vill blifva prest. — Är det ditt allvarliga beslut? — Jag tror det. — Tänk deröfver tills i morgon, men pröfva noga. Hon kysste hans panna, och han stammade: -— O, min mor, hur skall jag någonsin kunna gälda dig all din kärlek, allt ditt öfverseende.