— Det skall du få veta sedan; nog af,
jag har tillräckligt för dig att börja med;
men innan jeg ger dig dessa pengar, må-
ste jag veta hvad du vill blifva.
Andreas satt tyst och betraktade modren.
Han kunde ej fatta huru hon, som alltse-
dan hans spiädaste barndom framlefvat sitt
1f i försakelser, skulle kunna ega några
medel att förfoga öfver.
Det var med en känsla af djup beundran
han tänkte på denna mor, som uppofirat så
mycket för honom och som haft så stort
ötverseende med hans dårskaper.
— Min dyra mor, mumlade Andreas och
kysste hennes händer. Jag skall åter göra
diz sorg, men det synes mig omöjligt att
fortsätta studier, dem jag börjat under de
dåraktigaste förhoppningar.
— Du är sjuk till själen, Andreas, inföll
modren, och just derför måste du arbeta.
L -mna läkarebanan och blif prest.
Andreas lutade hufvudet i bägderna och
mumlade:
— Prest; ja, jag vill blifva prest.
— Är det ditt allvarliga beslut?
— Jag tror det.
— Tänk deröfver tills i morgon, men
pröfva noga. Hon kysste hans panna, och
han stammade:
-— O, min mor, hur skall jag någonsin
kunna gälda dig all din kärlek, allt ditt öf-
verseende.