FENRIR FOO AE AE rn
Huru man bygger jern-
vägar i Norge.
En svensk man, som i sommar rest i
vårt broderland Norge, har under den lätt
genomskinliga signaturen A. RB. i Afton-
bladet uppdragit åtskilliga jemförelser mel-
lan svenska och norska förhållanden, för-
nämligast i statsekonomiskt hänseende,
och i sammanhang dermed redogjort för
några högst märkliga iakttagelser rö-
rande Norges jernvägsbygnader, hvilka
böra vara lärorika för oss och förtjena
att tagas i betraktande af de många ärade
samtida, som nu allvarsamt fundera på
att insnärja hela landet i ett enda stort
jernvägsnät. Icke minst beaktansvärda
borde dessa iakttagelser vara för vår jern-
vägsbyggnadsstyrelse, som deraf borde
finna anledning, såvida detta icke mot
vår förmodan redan skett, att icke blott
taga närmare reda på det system, enligt
hvilket jernvägarne i Norge byggas, utan
äfven sedan här tillämpa hvad vi i detta
fall kunna hafva att lära derstädes. Att
detta icke är litet, skall läsaren finna af
hr A. R:s uppsats, hvilken vi, i hvad den
rör jernvägsfrågan, här nedan taga oss
friheten meddela. Sedan förf. upplygt att
Norge för närvarande har 16s mil
bredspårig jernväg och 15710 mil smal-
spårig d:o samt att omkring 40 mil äro
föreslagna att byggas, och derefter an-
märkt att alla jernvägari Norge äro stats-
banor, ehuru ingen bygts uteslutande för
statemedel, enär kommuner och enskilde
genom aktieteckning dertill bidragiti den
mån, den egna fördelen dertill manat
(och hvarigenom ej obetydliga belopp
samlats), forsätter han:
Den första bana, som bygdes i Norge, den
s. k. Hovedjernbanen, emellan Kristiavia och
Eidsvold, blef allt för dyr, särdeles som den
icke är utförd med fullt den soliditet, som de
svenska. Den är visat icke, såsom jag här i
Sverige hört påstås, misslyckad, men några
broar, som äro af trä, erfordra småningom
att ombyggas, hvilket tid efter annan verk-
ställes med sten och jern utan ringasto af-
brott i trafiken. Lycka att denna bana har
den betydliga trafik och-blifvit till den grad
väl och sparsamt administrerad, att dessa
omkostnader kunna i det närmaste bestridas
af inflytande trafikmedel, sedan likväl 5 pro-
cent blifvit utbetalde till innehafvare af pre-
ferensaktier och 4 procent till de andra.
Mcen norrmännen ärv ett praktiskt folk.
Sedan de en gång betalt lärospån, visste de
att iakttaga en bättre hushållsing vid byg-
gandet af de öfriga banorna; de koutraherade
ej längre med utlänningen om att bygga deras
banor, utan bygde dem sjelfva, och ansågo
sig icke bundna af den en gång införda spår-
vrdden,) de nödgades väl bibehålla densamma
å den bana, som möter den svenska bredspå-
riga; men förde på alla andra en smalare
spårvidd och dsrmed ötverensstämmande för-
enkliog och besparing i bygnådssättet, hvar-.
före do konna i sitt kuperade och af stora
floder gemomskuraa land, der anläggning af
jernbanor möter änna vida avårare naturhin-
der än i Sverige, bereda sig detta vigtiga
kommunikationsmedel, utan att fördjupa lan-
det i utländska skulder.
Den i Norga sednast färdigbyggda Drammens-
banan, hvilkon genomlöper en terräng, deri
de flerfaldiga jordschaktningarne och fyllvin-
garne syntes mig jemförliga med den beryk-
tade Tullingebanvken och bergsprängningar
förekommo lika tätt efter hvarandra, som
på vägen till Södertelje, är byggd för min-
) Kursiveringen af Red. af D. N.