FENRIR FOO AE AE rn Huru man bygger jernvägar i Norge. En svensk man, som i sommar rest i vårt broderland Norge, har under den lätt genomskinliga signaturen A. RB. i Aftonbladet uppdragit åtskilliga jemförelser mellan svenska och norska förhållanden, förnämligast i statsekonomiskt hänseende, och i sammanhang dermed redogjort för några högst märkliga iakttagelser rörande Norges jernvägsbygnader, hvilka böra vara lärorika för oss och förtjena att tagas i betraktande af de många ärade samtida, som nu allvarsamt fundera på att insnärja hela landet i ett enda stort jernvägsnät. Icke minst beaktansvärda borde dessa iakttagelser vara för vår jernvägsbyggnadsstyrelse, som deraf borde finna anledning, såvida detta icke mot vår förmodan redan skett, att icke blott taga närmare reda på det system, enligt hvilket jernvägarne i Norge byggas, utan äfven sedan här tillämpa hvad vi i detta fall kunna hafva att lära derstädes. Att detta icke är litet, skall läsaren finna af hr A. R:s uppsats, hvilken vi, i hvad den rör jernvägsfrågan, här nedan taga oss friheten meddela. Sedan förf. upplygt att Norge för närvarande har 16s mil bredspårig jernväg och 15710 mil smalspårig d:o samt att omkring 40 mil äro föreslagna att byggas, och derefter anmärkt att alla jernvägari Norge äro statsbanor, ehuru ingen bygts uteslutande för statemedel, enär kommuner och enskilde genom aktieteckning dertill bidragiti den mån, den egna fördelen dertill manat (och hvarigenom ej obetydliga belopp samlats), forsätter han: Den första bana, som bygdes i Norge, den s. k. Hovedjernbanen, emellan Kristiavia och Eidsvold, blef allt för dyr, särdeles som den icke är utförd med fullt den soliditet, som de svenska. Den är visat icke, såsom jag här i Sverige hört påstås, misslyckad, men några broar, som äro af trä, erfordra småningom att ombyggas, hvilket tid efter annan verkställes med sten och jern utan ringasto afbrott i trafiken. Lycka att denna bana har den betydliga trafik och-blifvit till den grad väl och sparsamt administrerad, att dessa omkostnader kunna i det närmaste bestridas af inflytande trafikmedel, sedan likväl 5 procent blifvit utbetalde till innehafvare af preferensaktier och 4 procent till de andra. Mcen norrmännen ärv ett praktiskt folk. Sedan de en gång betalt lärospån, visste de att iakttaga en bättre hushållsing vid byggandet af de öfriga banorna; de koutraherade ej längre med utlänningen om att bygga deras banor, utan bygde dem sjelfva, och ansågo sig icke bundna af den en gång införda spårvrdden,) de nödgades väl bibehålla densamma å den bana, som möter den svenska bredspåriga; men förde på alla andra en smalare spårvidd och dsrmed ötverensstämmande förenkliog och besparing i bygnådssättet, hvar-. före do konna i sitt kuperade och af stora floder gemomskuraa land, der anläggning af jernbanor möter änna vida avårare naturhinder än i Sverige, bereda sig detta vigtiga kommunikationsmedel, utan att fördjupa landet i utländska skulder. Den i Norga sednast färdigbyggda Drammensbanan, hvilkon genomlöper en terräng, deri de flerfaldiga jordschaktningarne och fyllvingarne syntes mig jemförliga med den beryktade Tullingebanvken och bergsprängningar förekommo lika tätt efter hvarandra, som på vägen till Södertelje, är byggd för min) Kursiveringen af Red. af D. N.