UV
att en ska vara så vanlottad här i verl-
den, att en inte kan vara både karl och
qvinna på en gång eller ettdera, när det
kniper till. Täak, kära hjertandes, om jag
skulle låna Corvettans kjolar och låghalta
litet som hon och klämma ihop rösten till
ett kattjamande, skulle jag inte kunna lik-
som profånera och föreställa henne i som-
mar?
Och Ripa såg till den grad bedjande ut,
att Signe hoppade emot honom, klappade
hans begge skrynkliga kinder, så att det
smällde yid det, och utropade:
Kära Ripa! Han ska få låna kjolar af
085 alla, och jag ska lära Ripa gå som ett
fruntimmer och sen ska mamma och Gerda
lära Ripa stå i spisen och laga vår mat,
ifall vi skalle behöfva någon sådan. Vi
kunna ju äta. filbunkar eller smultron och
mjölk hela sommaren och så Htet kall skinka
med bröd; det är allt hvad vi behöfva, och
kaffe och thå koka vi sjelfva inne på bordet.
Men nu först kom fru Aurora att erinra
sig sin otacksamhet och sin glömska mot
husets. bäste vän, och medåan hennes tan;
kar sysslade med resan till landet och vi-
ståndet der, lade hennes känslor liksom af
sig sjelf följande ord på hennes läppar:
Visst ska Ripa på ett eller annat sätt
följa med oss, hur skulle vi alla kunna berga
oss utan vår Ripa?
Och hur skulle Ripa kunna lefva, om han