Bruno visade omslaget. Kyparen, som fruktade någonting obehagligt, skyndade att förklara sin oskuld: Det har inte jag, utan Wille gjort, han som ska servera sexan. Och hvad heter du, mitt hjertegryn? -— sporde Bruno. Fredrik! Se der, min kära Fredrik, en välförtjent och lätt förtjent riksdaler. Sätt in den på sparbanken, så kan du sjelf öppna källare en vacker dag. Den öfverlycklige Fredrik mottog bugande sin belöning och började drömma om förklädda prinsar eller något dylikt, ty studenterna brukade inte vara så frikostiga på drickspengar. Han visste inte, att Bruno af sin far hade ett anslag af femhundrade riksdaler i månaden utom fritt logis, allt för alt värdigt representera Wachtelska namnet. Under det man lät qvällsanrättningen smaka sig, tog Bruno lilla Wille i armen och började sin examen på samma sätt som med Fredrik. Det var inte jag som lade in smörgåsarne — stammade lilla Wille och rodnade på ett sätt, som tydligen röjde hans försök till undflykter. Och hvarför var det inte du då? — fortfor Bruno och fästade sina blickar skarpt på den lille delinqventen — Jo, derför att