Bruno visade omslaget.
Kyparen, som fruktade någonting obehag-
ligt, skyndade att förklara sin oskuld:
Det har inte jag, utan Wille gjort, han
som ska servera sexan.
Och hvad heter du, mitt hjertegryn? -—
sporde Bruno.
Fredrik!
Se der, min kära Fredrik, en välförtjent
och lätt förtjent riksdaler. Sätt in den på
sparbanken, så kan du sjelf öppna källare
en vacker dag.
Den öfverlycklige Fredrik mottog bugan-
de sin belöning och började drömma om
förklädda prinsar eller något dylikt, ty stu-
denterna brukade inte vara så frikostiga
på drickspengar. Han visste inte, att Bruno
af sin far hade ett anslag af femhundrade
riksdaler i månaden utom fritt logis, allt
för alt värdigt representera Wachtelska
namnet.
Under det man lät qvällsanrättningen
smaka sig, tog Bruno lilla Wille i armen
och började sin examen på samma sätt som
med Fredrik.
Det var inte jag som lade in smörgå-
sarne — stammade lilla Wille och rod-
nade på ett sätt, som tydligen röjde hans
försök till undflykter.
Och hvarför var det inte du då? — fort-
for Bruno och fästade sina blickar skarpt
på den lille delinqventen — Jo, derför att