Riksdagens afslutande. 1869 års riksdag afslutades il lördags på öfligt sätt med predikan i Storkyrkan af d:r Gumaelius och med kamrarnes förafskedande på rikssalen af konungen. Konungens tal: bb Vid gränsen af det första betydelsefalla tidskiftet för den nya riksdagens verksamhet går dess tredjo möte nu till ända. Genom det trägna arbete, som städse utmärkt Edra förhandlingar, och med den vana vid den nya ordningen, som I redan förvärfvat, har det lyckats Eder att utan öfverskridande af den tid grundlagen tillmätt en riksdag för dess sammanvaro gilva åt många maktpåliggande ärenden en utredning, som ledt till åsigteroas förening och till beslut, som icke skola blifva utan inflytande på vår framtida utveckling. Den behandling, I eguat mitt föralag till nytt föreningsfördrag emellan de båda brödrarikena, lemaar ett glädjande vittnesbörd om Eder benägenhet att befästa föreningens styrka. Med tillfredsställelsa har Jag inhemtat de beslat, genom hvilka I bifallit det: af Mig framställda förslag om grandräntorna3 förvandliog i penningar. Beslat, på en gång så ingripande i djupt rotada förhållandan och framgångna ur så litet häftiga strider, ådagalägga både att tiden var mogen för den föreslagna förändringenrs genomförande och att dess vidd varit lämpad efter förhållandenas kraf. På jordbrukets ställning skola dessa beslut, som Jag hoppas, utöfva en välgörande isflytelse. Edert bifall till mia framställning om ordnandet af de allmänna skogarnes förvaltning skall betrygga utvecklingen af denna maktpåliggande gren af den inra hushållaingen. Delande Eder uppfattning om behbofvet af en ytterligare utvidgad religionsfrihet och af ett ändamålsenligare ordnande affattigvården, skall Jag åt edra framställningari dessa vigtiga ämnen egna en omsorgsfull pröfning. Beredvilligt hafven I, så vidt på Eder ankommit, bidragit till nödens lindrande i de landsorter, der jorden nekat att gitva odiaren en för hans uppehälle tillräcklig skörd. Vi skiljas under det hopp, som lifvas af en för våra tegar gynsam väderlek, att ljusare tider snart skola gry, då landet åter skall erbjuda hvarje idog arbetare hans dagliga bröd. Då Jag na förklårar detta riksmöte afslutadt och med Eder sänder Min helsning till kretsen af de hem, till hvilka I nu återvänden, så sker det med den önskan att den Allsmäktige, som leåer våras öden, framgent måtte öfver fäderneslandet hålla sin skyddande hand och med framgång välsigna hvarje redligt sträfvande för allmänt väl, hvarje enskildt arbete för uppfyllande af hemmets stilla pligter! Jag förblifver Eder, Gode Herrar och Svenaske Män, alla samtligen samt hvar och en isynnerhet mod all kunglig Nåd och ynnest städse välbevågen, Före troutalet yttrade sig första kammarens talman. Han omnämnde de af riksdagen behandladö ärendena: grandskattersas förvandling i fix penningränta, anslagen till de nödlidandes understöd och till allmänna arbeten, revision af. föreningsakten, förslaget till landtförsvarets ordnande och ändringarna i fattigvårdslagstiftningen. . Den ädle grefven förbigick med vältalig tystnad da beslutade ändringarne i den kommunala röstskalan och den medgifna större friheten åt afvikande trosbekännare. Deremot faun sig första kammarens talman af känsla och öfvertygelset manad att tala om den fröjdefest äfven för folket, som kommer att inträffa då prinsessan Lovisa skall förmälas. sKungliga öfverhusets talman slutade med