Riksdagens afslutande.
1869 års riksdag afslutades il lördags på
öfligt sätt med predikan i Storkyrkan af d:r
Gumaelius och med kamrarnes förafskedande
på rikssalen af konungen.
Konungens tal:
bb Vid gränsen af det första betydelsefalla tid-
skiftet för den nya riksdagens verksamhet
går dess tredjo möte nu till ända.
Genom det trägna arbete, som städse ut-
märkt Edra förhandlingar, och med den vana
vid den nya ordningen, som I redan förvärf-
vat, har det lyckats Eder att utan öfverskri-
dande af den tid grundlagen tillmätt en riks-
dag för dess sammanvaro gilva åt många
maktpåliggande ärenden en utredning, som
ledt till åsigteroas förening och till beslut,
som icke skola blifva utan inflytande på vår
framtida utveckling.
Den behandling, I eguat mitt föralag till
nytt föreningsfördrag emellan de båda brödra-
rikena, lemaar ett glädjande vittnesbörd om
Eder benägenhet att befästa föreningens styrka.
Med tillfredsställelsa har Jag inhemtat de
beslat, genom hvilka I bifallit det: af Mig
framställda förslag om grandräntorna3 för-
vandliog i penningar. Beslat, på en gång så
ingripande i djupt rotada förhållandan och
framgångna ur så litet häftiga strider, ådaga-
lägga både att tiden var mogen för den före-
slagna förändringenrs genomförande och att
dess vidd varit lämpad efter förhållandenas
kraf. På jordbrukets ställning skola dessa
beslut, som Jag hoppas, utöfva en välgörande
isflytelse.
Edert bifall till mia framställning om ord-
nandet af de allmänna skogarnes förvaltning
skall betrygga utvecklingen af denna maktpå-
liggande gren af den inra hushållaingen.
Delande Eder uppfattning om behbofvet af
en ytterligare utvidgad religionsfrihet och af
ett ändamålsenligare ordnande affattigvården,
skall Jag åt edra framställningari dessa vigtiga
ämnen egna en omsorgsfull pröfning.
Beredvilligt hafven I, så vidt på Eder an-
kommit, bidragit till nödens lindrande i de
landsorter, der jorden nekat att gitva odiaren
en för hans uppehälle tillräcklig skörd. Vi
skiljas under det hopp, som lifvas af en för
våra tegar gynsam väderlek, att ljusare tider
snart skola gry, då landet åter skall erbjuda
hvarje idog arbetare hans dagliga bröd.
Då Jag na förklårar detta riksmöte afslu-
tadt och med Eder sänder Min helsning till
kretsen af de hem, till hvilka I nu återvän-
den, så sker det med den önskan att den
Allsmäktige, som leåer våras öden, framgent
måtte öfver fäderneslandet hålla sin skyddande
hand och med framgång välsigna hvarje red-
ligt sträfvande för allmänt väl, hvarje en-
skildt arbete för uppfyllande af hemmets stilla
pligter!
Jag förblifver Eder, Gode Herrar och Svena-
ske Män, alla samtligen samt hvar och en
isynnerhet mod all kunglig Nåd och ynnest
städse välbevågen,
Före troutalet yttrade sig första kammarens
talman. Han omnämnde de af riksdagen behand-
ladö ärendena: grandskattersas förvandling i fix
penningränta, anslagen till de nödlidandes under-
stöd och till allmänna arbeten, revision af.
föreningsakten, förslaget till landtförsvarets
ordnande och ändringarna i fattigvårdslag-
stiftningen. .
Den ädle grefven förbigick med vältalig
tystnad da beslutade ändringarne i den kom-
munala röstskalan och den medgifna större
friheten åt afvikande trosbekännare.
Deremot faun sig första kammarens talman
af känsla och öfvertygelset manad att tala
om den fröjdefest äfven för folket, som
kommer att inträffa då prinsessan Lovisa
skall förmälas.
sKungliga öfverhusets talman slutade med