Man får inte isolera sig i samhället,
inte göra sig olik alla andra, det är bara
fåfänga och ett sätt att väcka uppseende —
menade den lille Hamburgaren
Hvarför är du då före din tid — spor-
de Birger med ett satiriskt leende.
Jag tror Birger ämnar bli tråkig i dag? -—
puttrade den lilla sprätten — Hvad är det
för ondt i att kläda sig smakfullt; det be-
visar ju bara att man har skönhetssinne, och
sådant är ju en himlagåfva har du sjelf så
ofta sagt.
Men ska vårt skönhetssinne föras iled-
band af någon lumpen skräddare i Paris,
som från sin kontorsstol vill diktera la-
gar för hela verlden? Äro vi svenskar en
sådan förslafvad och och förslappad nation,
att vi ska frivilligt förneka vår medfödda
goda emak och ödmjukt krypa in i de trånga
eller vida rockärmar, som den der pariser-
riddaren af saxen behagar till sin kassas
förmån inventera derborta på andra sidan
hafven. Vet du, Erik, att jag fick riktigt
tårarna i svalget, då du berättade om din
resa i Dalarne i fjol med din far, och huru
allmogen der börjar grubbla på att byta
bort sin vackra nationalkostym.
Ja, Birger, du skulle ha sett huru ko-
miska de hederliga dalgubbarne sågo ut i
Tuna -— inföll Erik, som i ifvern glömde
att han talade emot sin egen sak. — De
kommo spatserande till kyrkan i gammal-